det var länge sedan vi sågs allt är helt förvridet, förvrängt andas tyngre än igår förbi mig passerar människor gapar tomma, suktar efter andras existens staden är ett ställe för för svåra frågor det glappar, det klämmer någonstans rivs bakom lister, historier bakom tapeter. det kallas ensamhet människorna i denna staden delar inte sina tårar med någon på egen hand tar dom vara på sig själva borde träffas över en fika, finna sina gemensamma känslor men en främmling är en främmling och främmlingar går man inte och fikar med. sakta känner jag hur jag dras med jag blir staden, staden blir mig min synvinkel på vi ändras hösten exploderar i färger himmlen sluter upp runt om mig gapar naket men jag har slutat dela mina tårar, så jag märker inget. jag behöver sinnesfrid precis som resten av denna stad men från vilket håll, från vilken galax försöker möta folks blickar avvikande tittar de åt andra håll sökande blickar utan svar. stör mig på storstadens trafik om natten den hörs knappt och på brevinkast, reklam och gatulyktor de håller mig vaken in på småtimmarna jag har blivit ett med staden medans du har runnit ut i sanden vi behöver ömhetsbetygelser lite glans och spänning vi behöver nog dig.

Annons

The photo has no tags

December 2008