Tuesday 31 January 2012 photo 1/1
|
Låt mig lätta på mitt hjärta.
Vill inte längre, kan inte längre.
Jag är död inombords nu.
Jag har inget hopp kvar, det finns bara inte.
Den lågan som funnits inuti mig, det livsljuset som finns i varje kropp&själ.
Den har brunnit ut nu, den stora lågan blev bara mindre och mindre.
Och nu är det bara askan kvar.
Snälla säg mig, finns det någon som kan tända den igen?
Finns det någon hjälp att få, så snälla ge mig den.
Jag gick min väg med falska skratt trots att bakom allting var det väldigt svart.
Men verkligheten hinner alltid ikapp, och jag stänger mig inne.
Önskar att verkligheten ska försvinna, för den skrämmer mig.
Ni ser mig skratta och ni ser mig le.
Men inom mig, skriker själen att den inte orkar mer.
Min själ vill iväg här ifrån, en fånge här i livet, hur länge ska det vara så?
Släpp mig fri, låt mig flyga från det här, jag ser inget ljus, vart är min livslust?
Trots att jag inte längre vill leva, ser jag inte döden till någon utväg.
Men jag saknar livslust och för varje dag som går sjunker jag längre ner.
Det som förut varit nån minut, är idag mer än hälften av alla timmar jag är vaken.
Det som jag förut kunnat kämpa vidare ifrån, sliter mig nu i stycken.
Försöker alltid kämpa vidare, men har redan fallit samman.
Försöker finna styrka, försöker finna hopp, gör allt för att kämpa men det gör för ont i min kropp.
Jag ber till gud om en förändring, men jag står kvar på samma plats.
Jag är inte rädd för döden längre, vi ses på andra sidan.
Jag är död inombords nu.
Jag har inget hopp kvar, det finns bara inte.
Den lågan som funnits inuti mig, det livsljuset som finns i varje kropp&själ.
Den har brunnit ut nu, den stora lågan blev bara mindre och mindre.
Och nu är det bara askan kvar.
Snälla säg mig, finns det någon som kan tända den igen?
Finns det någon hjälp att få, så snälla ge mig den.
Jag gick min väg med falska skratt trots att bakom allting var det väldigt svart.
Men verkligheten hinner alltid ikapp, och jag stänger mig inne.
Önskar att verkligheten ska försvinna, för den skrämmer mig.
Ni ser mig skratta och ni ser mig le.
Men inom mig, skriker själen att den inte orkar mer.
Min själ vill iväg här ifrån, en fånge här i livet, hur länge ska det vara så?
Släpp mig fri, låt mig flyga från det här, jag ser inget ljus, vart är min livslust?
Trots att jag inte längre vill leva, ser jag inte döden till någon utväg.
Men jag saknar livslust och för varje dag som går sjunker jag längre ner.
Det som förut varit nån minut, är idag mer än hälften av alla timmar jag är vaken.
Det som jag förut kunnat kämpa vidare ifrån, sliter mig nu i stycken.
Försöker alltid kämpa vidare, men har redan fallit samman.
Försöker finna styrka, försöker finna hopp, gör allt för att kämpa men det gör för ont i min kropp.
Jag ber till gud om en förändring, men jag står kvar på samma plats.
Jag är inte rädd för döden längre, vi ses på andra sidan.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 18 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/25 s
ISO 400
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/framrooompa/501501363/