Nu packar jag väskan och reser iväg ett tag till Körtelfeberns mysiga land, hej, hej! 

Jag har varit sjuk en vecka med feber, ont som fan i nacken och kroppen, jättesvullen i halsen, illamående, matthet som aldrig förr, ingen matlust, svullen runt ögonen, värk i lederna, ont i huvudet. Idag fick jag reda på vad det var för fel på mig. Jag har fått körtelfeber. Kul. Precis vad jag behövde såhär när skolan kör igång! Jag hade tänkt såhär att på måndagen när skolan kör igång ska jag ha en nyttighetsmånad och jogga varje dag innan skolan börjar och jag hade verkligen sett fram emot denhär månaden, för jag mår faktiskt psykiskt dåligt när jag inte får röra på mig. Jag blir helt deppig. Det är jag nu. Jag är inte jag. Freja bukar vara glad och lycklig. När jag blev sjuk tänkte jag att fan också, men jag kan väl köra igång nästa måndag istället. Nu när jag vet vad jag är för sjuk får jag nog vänta fem veckor. Fem veckor! Det är mer än en månad! Får räkna med att vara sjuk 2 veckor till - minst. Sen får jag vänta ytterligare 4 veckor innan jag fysiskt får anstränga mig. Sara peppade mig nyss med att det finns de som varit borta från skolan i ett år. Kul. Just nu är mitt liv Ipren. Först när den verkar är jag lite som Freja igen. Jag måste ta det lungt som fan ända tills jag blir bra. Jag kan inte gå på krogen, får inte vara ute sent på kvällarna, behöver mycket sömn. Men det värsta av allt är ändå att inte motionera och döden - att jag inte får kyssa Daniel på en månad. Körtelfeber kallas nämligen kyssjukan, för den smittar så. Det kan ju för fan inte bli värre! Jag tycker den borde kallas "Hej-jag-är-sjukdomen-som-hindrar-allt-som-Freja-lever-för". Jag kan inte vara mig själv på en månad, typ. Jag saknar mig redan. Jag saknar att vara mig!! Fan, fan och fan. Jag orkar inte. Och jag orkar inte bryta ihop mer nu. Jag får väl tänka att "det finns de som har det mycket värre", för det finns det ju faktiskt. Hej, vi ses.