July
Friday 18 December 2009 photo 9/81
![Kapitel 8.
Jag försvann ut genom skynket och hörde hur de började prata tyska så fort jag gått ut. Jag vinkade till Angel som stod alldeles chockad och tittade på mig.
"Va fan är det frågan om?! Du försvann i evigheter sen säger Tom i högtalaren att 'Bill är upptagen med en tjej bakom skynket' och sen kommer du ut och… och...!" Angel tittade på mig med uppspärrade ögon och jag log lite generat mot min vän.
"Berätta allt!" sa hon bestämt
"Eh, jag vet inte var jag ska börja..."
"Börja med vart du tog vägen när du sa att du skulle på toa!"
"Eh, ja, jag skulle precis gå tillbaka till dig när jag plötsligt krockade med Bill och han bjöd upp mig på dans. Sen så skulle vi sätta oss ner lite men på vägen blev det problem och en vakt kom och in ledde oss bakom scenen. Sedan satt vi bara där och pratade tills Tom sa att Bill skulle upp på scenen", sa jag och Angel bara gapade sen sprack hon upp i ett leende.
"Men är ni typ tillsammans nu, eller?", frågade hon.
"Nesch, inte tillsammans... Men vänner tror jag nog... Kanske", jag ryckte på axlarna och Angel gav mig en kram.
"Jävla lyckost!" skrattade hon.
"Haha, ja, jag är väl det... Men vill du träffa dem nu eller föredrar du att bryta nacken av mig?" Hon släppte mig genast och skrattade, sedan gick vi tillbaka till bandet. Jag drog undan skynket och såg Tom, Georg och Gustav som hoppade runt som galningar.
"Bill liebt Sam!" skrek de och den meningen förstod jag faktiskt. Jag kände blodet rusa upp till mina kinder. De såg oss och stannade upp och log glatt åt mig och Angel.
"Hey Sam", sa de i kör och Bill vände sig om och när han fick syn på mig blev han också lite röd om kinderna. Sedan log han osäkert mot mig.
[Bill's pov. (svenska=tyska)]
Killarna hälsade vänligt på Sam sedan vände hon sig mot mig.
"Em, has everyone gone yet?" frågade hon och jag tittade ut bakom skynket.
"It's one girl left, and I would guess that's your friend?" svarade jag och hon nickade och försvann ut. Jag suckade och vände mig om och, precis som jag förväntat mig, flinade killarna åt mig.
"Så... hur gick det här till?" sa Tom och knuffade mig i sidan.
"Jag träffade henne i onsdags, sen på signeringen i förmiddags och förut på toaletten", sa jag.
"Toaletten?"
"Ja, eller alltså hon kom ut och vi krockade och, eh, ja, jag bjöd väl typ upp henne..."
"’Typ?" sa Gustav men jag svarade inte.
"Så är hon 'den rätta' då?" sa Tom retsamt och flinade.
"Håll käft", sa jag generat. Jag hade inget annat svar. Jag var ärlig talat osäker på om jag faktiskt kunde gilla Sam. Vi hade ju praktiskt taget precis träffats, men det var ändå något speciellt över henne, något som fick mitt hjärta att slå fortare när jag tänkte på henne. Men självklart tog killarna "håll käften" som ett "ja" och de började genast att retas.
"Bill älskar Sam!" skrek de och jag suckade åt de när de hoppade runt som dagisbarn. Då stannade de plötsligt upp och log glatt.
"Hey, Sam!" sa de i kör. Jag vände mig om och en generad Sam stod där med sin kompis. Och jag kände hur kinderna hettade till när jag förstod att hon förstått vad de skrikit. Jag log osäkert mot henne när jag inte visste något annat att göra.
<span style](http://cdn07.dayviews.com/74/_u2/_u6/_u3/_u7/_u2/_u1/u2637210/44155_1261862561/Kapitel_8_Jag_forsvann_ut_genom_skynket_och_horde_hur_de_borjade_prata_tyska_sa_fort_jag_gatt_ut.jpg)
|
Kapitel 8.
Jag försvann ut genom skynket och hörde hur de började prata tyska så fort jag gått ut. Jag vinkade till Angel som stod alldeles chockad och tittade på mig.
"Va fan är det frågan om?! Du försvann i evigheter sen säger Tom i högtalaren att 'Bill är upptagen med en tjej bakom skynket' och sen kommer du ut och… och...!" Angel tittade på mig med uppspärrade ögon och jag log lite generat mot min vän.
"Berätta allt!" sa hon bestämt
"Eh, jag vet inte var jag ska börja..."
"Börja med vart du tog vägen när du sa att du skulle på toa!"
"Eh, ja, jag skulle precis gå tillbaka till dig när jag plötsligt krockade med Bill och han bjöd upp mig på dans. Sen så skulle vi sätta oss ner lite men på vägen blev det problem och en vakt kom och in ledde oss bakom scenen. Sedan satt vi bara där och pratade tills Tom sa att Bill skulle upp på scenen", sa jag och Angel bara gapade sen sprack hon upp i ett leende.
"Men är ni typ tillsammans nu, eller?", frågade hon.
"Nesch, inte tillsammans... Men vänner tror jag nog... Kanske", jag ryckte på axlarna och Angel gav mig en kram.
"Jävla lyckost!" skrattade hon.
"Haha, ja, jag är väl det... Men vill du träffa dem nu eller föredrar du att bryta nacken av mig?" Hon släppte mig genast och skrattade, sedan gick vi tillbaka till bandet. Jag drog undan skynket och såg Tom, Georg och Gustav som hoppade runt som galningar.
"Bill liebt Sam!" skrek de och den meningen förstod jag faktiskt. Jag kände blodet rusa upp till mina kinder. De såg oss och stannade upp och log glatt åt mig och Angel.
"Hey Sam", sa de i kör och Bill vände sig om och när han fick syn på mig blev han också lite röd om kinderna. Sedan log han osäkert mot mig.
[Bill's pov. (svenska=tyska)]
Killarna hälsade vänligt på Sam sedan vände hon sig mot mig.
"Em, has everyone gone yet?" frågade hon och jag tittade ut bakom skynket.
"It's one girl left, and I would guess that's your friend?" svarade jag och hon nickade och försvann ut. Jag suckade och vände mig om och, precis som jag förväntat mig, flinade killarna åt mig.
"Så... hur gick det här till?" sa Tom och knuffade mig i sidan.
"Jag träffade henne i onsdags, sen på signeringen i förmiddags och förut på toaletten", sa jag.
"Toaletten?"
"Ja, eller alltså hon kom ut och vi krockade och, eh, ja, jag bjöd väl typ upp henne..."
"’Typ?" sa Gustav men jag svarade inte.
"Så är hon 'den rätta' då?" sa Tom retsamt och flinade.
"Håll käft", sa jag generat. Jag hade inget annat svar. Jag var ärlig talat osäker på om jag faktiskt kunde gilla Sam. Vi hade ju praktiskt taget precis träffats, men det var ändå något speciellt över henne, något som fick mitt hjärta att slå fortare när jag tänkte på henne. Men självklart tog killarna "håll käften" som ett "ja" och de började genast att retas.
"Bill älskar Sam!" skrek de och jag suckade åt de när de hoppade runt som dagisbarn. Då stannade de plötsligt upp och log glatt.
"Hey, Sam!" sa de i kör. Jag vände mig om och en generad Sam stod där med sin kompis. Och jag kände hur kinderna hettade till när jag förstod att hon förstått vad de skrikit. Jag log osäkert mot henne när jag inte visste något annat att göra.
Vad tkr ni? :p
KOMENTERA :)
Jag försvann ut genom skynket och hörde hur de började prata tyska så fort jag gått ut. Jag vinkade till Angel som stod alldeles chockad och tittade på mig.
"Va fan är det frågan om?! Du försvann i evigheter sen säger Tom i högtalaren att 'Bill är upptagen med en tjej bakom skynket' och sen kommer du ut och… och...!" Angel tittade på mig med uppspärrade ögon och jag log lite generat mot min vän.
"Berätta allt!" sa hon bestämt
"Eh, jag vet inte var jag ska börja..."
"Börja med vart du tog vägen när du sa att du skulle på toa!"
"Eh, ja, jag skulle precis gå tillbaka till dig när jag plötsligt krockade med Bill och han bjöd upp mig på dans. Sen så skulle vi sätta oss ner lite men på vägen blev det problem och en vakt kom och in ledde oss bakom scenen. Sedan satt vi bara där och pratade tills Tom sa att Bill skulle upp på scenen", sa jag och Angel bara gapade sen sprack hon upp i ett leende.
"Men är ni typ tillsammans nu, eller?", frågade hon.
"Nesch, inte tillsammans... Men vänner tror jag nog... Kanske", jag ryckte på axlarna och Angel gav mig en kram.
"Jävla lyckost!" skrattade hon.
"Haha, ja, jag är väl det... Men vill du träffa dem nu eller föredrar du att bryta nacken av mig?" Hon släppte mig genast och skrattade, sedan gick vi tillbaka till bandet. Jag drog undan skynket och såg Tom, Georg och Gustav som hoppade runt som galningar.
"Bill liebt Sam!" skrek de och den meningen förstod jag faktiskt. Jag kände blodet rusa upp till mina kinder. De såg oss och stannade upp och log glatt åt mig och Angel.
"Hey Sam", sa de i kör och Bill vände sig om och när han fick syn på mig blev han också lite röd om kinderna. Sedan log han osäkert mot mig.
[Bill's pov. (svenska=tyska)]
Killarna hälsade vänligt på Sam sedan vände hon sig mot mig.
"Em, has everyone gone yet?" frågade hon och jag tittade ut bakom skynket.
"It's one girl left, and I would guess that's your friend?" svarade jag och hon nickade och försvann ut. Jag suckade och vände mig om och, precis som jag förväntat mig, flinade killarna åt mig.
"Så... hur gick det här till?" sa Tom och knuffade mig i sidan.
"Jag träffade henne i onsdags, sen på signeringen i förmiddags och förut på toaletten", sa jag.
"Toaletten?"
"Ja, eller alltså hon kom ut och vi krockade och, eh, ja, jag bjöd väl typ upp henne..."
"’Typ?" sa Gustav men jag svarade inte.
"Så är hon 'den rätta' då?" sa Tom retsamt och flinade.
"Håll käft", sa jag generat. Jag hade inget annat svar. Jag var ärlig talat osäker på om jag faktiskt kunde gilla Sam. Vi hade ju praktiskt taget precis träffats, men det var ändå något speciellt över henne, något som fick mitt hjärta att slå fortare när jag tänkte på henne. Men självklart tog killarna "håll käften" som ett "ja" och de började genast att retas.
"Bill älskar Sam!" skrek de och jag suckade åt de när de hoppade runt som dagisbarn. Då stannade de plötsligt upp och log glatt.
"Hey, Sam!" sa de i kör. Jag vände mig om och en generad Sam stod där med sin kompis. Och jag kände hur kinderna hettade till när jag förstod att hon förstått vad de skrikit. Jag log osäkert mot henne när jag inte visste något annat att göra.
Vad tkr ni? :p
KOMENTERA :)
d<333333333
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/freiheit89ff/433272763/
Visa toppen
Show footer