Ett år sen nu sen du.. försvann.
kan inte förmå mig att säga att du är död, det gör för ont, det får en att verkligen förstå att det är så.., mycket lättare att säga att du är borta. då finns de fortfarande chans att du kommer tillbaka.

Jag kände inte Nicke alls så väl som jag velat, då vi båda (släktdrag?) är tysta av oss, men nåra fina samtal, som alltid kommer följa med mig. även om de handlade om traktorer o tandläkare så kommer de alltid vara ögonblick som jag kommer bära med mig för alltid. Vart jag än går kommer tanken förfölja mig om varför nått sånt här kunde hända. hur nått sånthär kunde hända dig. Den familjen som är allt igenom god. den snällaste o mest välkomnande, omtänksamma o underbaraste familjen i världen. hur nått sånt här kan hända är oförstårligt. det ör det verkligen. vi kommer nog aldrig få reda på svaren på de frågor som vi har kring varför detta skulle hända.
Men vi ska alltid bära med oss Nicke i våra tankar, själar o hjärtan. Där kommer en plats föralltid vara reserverad för Nicke. Så nu ber jag er alla som läser detta att tända ett ljus för min kära syssling som endast fick uppleva 21 år av livet. En ung man som inte fick leva sitt liv fullt ut. En människa som endast gjorde gott o som alltid var en person som man visste var man hade. En oerhört saknad o älskad person.
Så tänd ett ljus och låt det brinna i minne av Niklas Johansson.

vi måste fortsätta kämpa ändå, vi måste värna om varandra o förstå att helt plötsligt kan enns liv förändras totalt för även de vänligaste människorna.
Lyssna gärna på: A Place In The Sun med Stevie Wonder, som var en låt som Nicke gillade mycket..

det är riktigt skit. älskar dig och alla.