November
Show more 31 December 2008
På nyår klämde vi in oss i Jimmys bil och åkte till Norrköping. Hilda och Anna höll stämningen uppe.
Alla var med, inte bara Niklas utan också hans vän Lille Stig.
Han var inte jätteberest och var lite skakis i början, men lugnade sig efter ihärdigt klappande och pepp.
Det var lite trångt där bak men vi löste det genom att Anna fick ligga i allas knä i baksätet. Ni vet som på gruppfotona i nian när nån alltid skulle ligga i
I den spännande hålan Ödeshög stannade vi och letade efter en pizzeria. En okänd man kom mitt i allt fram och drog tag i Jimmys skägg och sa: vilket stolleskägg. Se
Efter flera timmars åkande, schizofrena rollspel och dylikt, kom vi fram. Här är herrgården i sin fulla prakt.
Det här är tjänstefolkets gamla hus.
Linden hade tagit sig upp ända från Ystad och gick under täcknamnet Värdinnan.
Vi hade rätt bra koll på societets-snacket, men drack vårat vin ur muggar. Jag hade dessutom glömt att raka huvudet och var skäggig. Anna har sitt vanliga flyt när det
Vaccum-rummet. Det fanns inget där inne och ingen visste vad som var meningen med det. Det var lite läskigt att vara där, man visste inte hur man skulle förhålla sig till det
Krystad nyårsmiddag i vanlig ordning. Men är människorna bra, går det bra. I det här fallet var alla mycket bra.
"Hallå Sofi, har inte du sånt där smink? Vi sminkar oss!" Mina vänner är en vandrande cirkus.
Stämningen blev så uppstissad ute i tvättrummet av allt smink som var i omlopp, så Mats kom för att kolla till läget. Här visar Helene upp fenomenet läppstift
Jimmy i sin Afrika-klänning, vars bärtillfälle han väntat på länge. Han blev utsedd till pappa under vår bilresa. Man förtjänar titeln om man: 1:
Jimmy är så till sig över Annas läppstifts-påläggning att han måste bita sig i fingrarna för att hantera situationen. Helene som redan fått rutin p&ari
Och nu: Ut och fånga sig en karl. Sminka mera, det är bra för nativiteten.
Samtalen blir så mycket bättre med smink på.
Lite slentrianmässigt firande av att klockan är 12. Vi gick ut men ingen visste varför för vi hade inga smällare och det fanns inga grannar där ute i skogen som sköt
Sen rörde vi oss inåt igen och där blev det dans på alla möjliga tänkbara sätt.
Nån fick en idé att gå upp på vinden. Där uppe hade tjänstefolkets tjänstefolk bott, alltså dom som slavat för slavarna. Det kändes som att det
En efter en droppade vi av från vinden, men Anna som stod och pratade i telefon blev bortglömd och kvar. När vi gått och stängt dörren kom hon mitt i samtalet på
Niklas håller upp ett moralens pekfinger (och lillfinger) och Anna är fortfarande tagen efter sin vistelse på vinden. Helene vill egentligen gråta och Jimmy vill bara dansa. &nb
Direct link:
http://dayviews.com/gruffen/2008/12/31/
Visa toppen
Show footer