August
September 2010
Drömde om Kabul för ett tag sedan. Jag bodde där i en lägenhet med massa andra människor. Jag var där för att hjälpa dom, skydda dom på nåt sätt. Vi var mest i lägenheten och gömde oss, m
Allt med mig har blivit så emo på sistone så saker får lätt en deppig ton är jag rädd. Jag är trött på att vara bra på att vara emo, trött på att må dåligt och i smyg avveckla mitt liv.
Ja och tack Nina.
På vägen ner bränns allting bort och helt plötsligt har man varken väggar eller tak. Och det finns bara tomhet kvar. Det känns som att jag städat ur varje cell i hela kroppen, centrifugerat min
Indianen kom med posten och har stannat här ett tag. Han lär mig saker om mediciner, att försättas i tillstånd och nå andra dimensioner. Kan låta lite knarkigt, kan jag tänka mig. I min dagbo
Anden.
Pippis.
Visa toppen
Show footer