Jag funderar på när det är min tur at stå i ditt rampljus? Eller snarare vad jag gjorde för fel för att aldrig vara där, bland alla andra...
Orkar inte bry mig längre, jag känner ändå inte att jag får något gensvar från dig.
Varför ska jag försöka då?
Man är två i en vänskap, och är det bara en som försöker utan att man känner att man får något tillbaka, ja, då är det väl ändå ganska så dödsdömt...?

Det var faktiskt inte meningen att ta bort den, jag skulle bara ändra det jag skrivit o kom på i efterhand att det var din kommentar som försvann o inte mitt svar. Vilket beslut är jag inte ensam om att ha tagit? <br />
Tack själv, men jag sa faktiskt inte adjö.. Det är mer så att jag inte orkar sträva efter något som vi haft, som vi kunde ha haft, när vi inte kommer att få det igen. Det är det jag har kommit underfund med. Dock behöver man ju inte säga upp kontakten för det, eller hur? Bara kanske inse att det är vad det är och att det inte kommer att bli något mer..?