October
Monday 28 September 2009 photo 1/1
|
Nu är väl mitt liv vad man kallar "fucked up". Det är två saker som förstör. 1. En infantil kretin som väldigt ofta lyckas få sin vilja igenom. Inte min flickvän (hon skulle aldrig sänka sig till den nivån) 2. En förmodligen övergående självförvållad situation. Det första har jag nu kommit fram till var oundvikligt. Det skulle ha hänt förr eller senare. Det drevs mot den punkten, som nu är nådd. Jag får försöka tackla det imorgon (idag), jag har en strategi som förmodligen kommer att lyckas.
Beträffande det andra så kan jag egentligen bara klandra mig själv. Jag har ärvt de sämsta generna och har väldigt svårt för att bekämpa dem. Jag måste och vill verkligen, jag borde gå någon form av terapi. Jag är en inbiten egoist hur som helst. Jag klagar när andra klagar för att jag tycker det är jobbigt. Det värsta är att jag inser att jag gör det, men kan ändå inte sluta göra det. Eller så gör jag det inte mycket mer än andra, bara det att jag inbillar mig det. Jag får försvara mig genom att säga att jag nog egentligen inte gör det mer än de flesta andra, bara det att jag skulle behöva extra mycket tålamod och styrka. Jag känner mig så maktlös ibland och då vill jag fly. Det är en frukansvärt dålig egenskap.
Men tillbaka till det första. Jag tänker inte vara så barnslig att jag kräver hämnd. Jag tänker däremot se till att situationen löser sig för de som står mig närmast och resulterar i att källan blir avväpnad i största möjliga mån. Men återigen, detta är inte någonting som jag enbart är skuld till. Däremot drabbar det mig väldigt hårt. Jag är fruktansvärt ledsen. Jag behöver prata ut om allt, med en oberoende part som kan hjälpa mig att objektivt säga att det inte är mitt fel. Jag behöver höra det. Jag mår fruktansvärt dåligt.
Men tillbaka till det första. Jag tänker inte vara så barnslig att jag kräver hämnd. Jag tänker däremot se till att situationen löser sig för de som står mig närmast och resulterar i att källan blir avväpnad i största möjliga mån. Men återigen, detta är inte någonting som jag enbart är skuld till. Däremot drabbar det mig väldigt hårt. Jag är fruktansvärt ledsen. Jag behöver prata ut om allt, med en oberoende part som kan hjälpa mig att objektivt säga att det inte är mitt fel. Jag behöver höra det. Jag mår fruktansvärt dåligt.
Comment the photo
Come on, Robert~ :)
<3
Jag hoppas att allt loser sig och att du mar battre snart igen!
Du ar starkare an vad du tror <3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/herrobert/412899490/
Visa toppen
Show footer