hej! har varit på middag sen tre. Jag borde ha mer tid till vänner har jag kommit på. just nu har jag alderles för mycket tid till att sitta och vara orolig, För det är faktiskt så att jag bör inte lämmnas åt mina egna tankar. Speciellt inte när jag är trött. Jag tror, snarare vet, att innerst inne så har jag så dåligt självförtroende att jag tror at alla vill mig illa. Mobbing är illa och sätter spår i hela ens liv. Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit antagligen, men på samma sätt så rädd. Varje dag går mitt inre dåliga självförtroende runt och tvivlar på allt. Förstå mig inte fel, jag vet att flera av er vill mig väl, men mitt bättre vetande säger att allt är en bluff och att alla genomför en ond plan emot mig, en som när som helst tar en hemsk vändning och jag blir berövad på allt som är bra i livet. Livet. Det är ett väldigt stort ord som jag alldrig tänkt så mycket på men mitt dåliga självfotroende vill planera hur jag ska reagera när allt faller samman. Det vill inte jag. För att göra det så måste jag föreställa mig det och det gör mig olycklig. Så den tar sig in i mitt undermedvetna. Senaste tiden har mina drömmar som består av elende och olycka. Folk som lämmnar mig, förhållanden som brister. Hjärtat som går i tusen bitar. En slutade med att jag ligger på sjukhus med trasigt fysiskt hjärta på sjukhus med en kort stund kvar att leva. Då vaknar jag. Intalar mig själv att hela världen är underbar och att allt kommer bli bra. Jag tror jag vet det längst in nån stans men det är så svårt att komma åt det. Nu ska jag sova. Vill inte.

Hope someone hears me tonight

ska pröva.tack.