Roughrags Gwuinevere
"Jennifer"
Skotsk hjorthund

Det är en mycket speciell ras. Frustrerande egensinnig ibland, men med ett hjärta av guld. :)

Du har en? :D

Det är min fröken på bilden.

Åh! Kan du ha henne lös något eller är jaktinstinkten alldeles för stor hos dem?

Med min lilla tös är det inte jaktinstinkten som är problemet utan att hon får fnatt när hon får springa lös, haha. Det går till så att jag släpper henne lös och hon springer runt runt runt i en stor cirkel och sen är hon trött. Voila. Därefter är hon en fröjd att ha lös. Jag har en holländsk herdehund också, som alltid är nära mig så jag tror hon lärt sig lite av honom.

Åh! Men åh, du har två av favoritraserna ju xD Var inne på HH förut, men blev avskräckt av massa skräckhistorier om enorm skärpa i dem och att "bara bruksmänniskor" kan ha dem. Vad har du för hårlagsvariant?

Jag har en strävhårig. Han är världens mysigaste. 10 år och frisk som en nötkärna. Jag var 13 när jag fick honom och fick höra några år senare samma sak som du, att bara bruksmänniskor kunde ha en sådan hund. Men icke sa nicke. Vi valde utställning framför skydds, spårade lite för skojs skull, tränade vardagslydnad och framför allt fick han hänga med vart jag än gick de första åren. Jag tror det är något med de strävhåriga varianterna som är lite bättre, de är inte lika avlade för arbete etc. Mina föräldrar föder upp den belgiska vallhunden, också strävhårsvarianten (laekenois) och jag känner samma sak där.

Hursomhelst så tror jag att min Bubben är beviset på att hundar faktiskt blir vad man gör dom till i många fall. :)

Jag var inne på långhårsvarianten och fick ja, som sagt höra att de var lika skarpa som nerviga vilket inte är en sådan smart kombination. Har varit nyfiken på gröndalaren också, men där har jag fått höra (dock inte fått det intrycket av de individer jag träffat) att de präglas mycket av rädslor inom rasen. Tycker det är så svårt vad gäller vallhundar när det talas om rädslor - om det är icke-vallhundsmänniskor som tycker att hunden reagerar för starkt på vissa saker, eller om det faktiskt är vallhundsvana människor som vet vad det är de talar om.

Och absolut! Hundar är ju bäst på det sättet - att de är extremt anpassningsbara :D

Ah, om många av vallhundsraserna får man ju höra att de inte gillar människor men det är ganska naturligt egentligen. De skulle inte springa fram till främmande människor och gosa, de skulle valla eller vakta och vara enbart sin familj trogen. Dock är jag beredd att erkänna att både grönisarna och tervarna i allmänhet gått ned sig lite, blivit små och nerviga pälsbollar. Och det var ju inte min uppfattning när vi skaffade vår första stora hund när jag var 6 år, en tervueren. Han var stor och ståtlig, var ointresserad av andra människor, lugn och sansad med såväl barn som valpar. Det var ett många år sedan jag träffade en sådan terv..

Förstår dock att man blir avskräckt. Det skulle jag också blivit om jag skulle kommit utifrån och ville skaffa HH eller belgare eller för den delen schäfer och liknande raser. Så synd bara. För det är sjukt härliga hundar.