August
Saturday 3 October 2009 photo 1/3
|
Mina kalla händer sätts mot ansiktet jag andas ånga ut i kalla luften
alla lovar något men löftet det har blivit brustet
känner trycker inom i bröstet och ser hur klockan leker med min tid
jag funderar tillbaks på allt som hänt och vad jag har gjort med mitt liv
i mitt perspektiv förklarar jag en detaljerad bild för du är inte i min spegelbild
inramad på en lins av glas som får omvärlden tanke att bli vild
man vet att man finns men hälften tycker ej dom duger till
jag har tagit tag i det som kallas mitt och du kan nu få sköta resten
man gör gärningen först för konsekvensen den kommer alltid efter
lika bra man börjar med att hålla käften när hälften av er varken läser eller lyssnar
två tusen kråkbon och en nypa oro har brutit av min starkaste eks alla kvistar
för alla er som har suttit tysta nu ska nog sagan får er att tala till godo
ni beblandar er i trubbel och ser livet som ett evigt mordhot
men som medeltiden alla forn ord så är jag nog hellre noak fasst ensam på arken
sen seglar jag över nuvarande världens alla sju hav tills jag kommer hem och får sätta foten på marken
har sagt många gånger att tiden rinner rakt ut i sanden som vattnet som förts fram med våg
men är det bara illusioner och universum lurar oss med bluff och båg
balansera värden på din våg och dö sedan med sista modet och hoppas att du komms ihåg.
Har tröttnat nu all oro gör mig bara osäker
jag hör hellre på alla fåglars sång än allt skrik runt omkring i världen
jag tar med mig mat till färden och sätter mig på tåget hemmifrån
jag vet inte vart jag ska men jag tar väll mig till alla ställen som jag når
vinden drar igenom hålet i skorna och gör isbitar av mina tår
alla mina forna sår dom kan toppas utav salt med mitt mod det har jag kvar med heder
som iskariot som flög mot solen vet jag att efter mig har jag endå en historia som alltid lever
detta är bara bevis på att jag funnits tills jag skrivit ett testamente där jag tar med mig allt i graven och sätter punkt bakom sista raden ner på avskedsbrevet.
Har väll platsbrist bäst jag lägger mig ner och ruttnar på botten i komposten
eller så går man med i någon pakt och sprider budskap som om man vore guds appostel
som den dagliga posten skickar jag brev fast igenom att sprida ut dom
jag ser ut på världen men vart tog solen vägen bakom mina rutor
hör bara bilars tutor och folk som viftar med händer och tjafsar med varandra
alla säger att dom är bäst fasst igentligen är vi väll alla den samma
lika bra man tar chansen och chansar och utnyttjar reklamen och lyssnar på den
du säger det är bra musik men har du någonsin lyssnat dig sådära riktigt fasst i låten?
jag står ensam på min stora ö och bygger nu värld utav mitt skepps bråte
ser du att jag gråter är det väll sanningen som kommit fram
du säger bäst vi drar ett tag fasst ni egentligen älskar varan
ni vill hålla hand och hoppas på att evigheten håller
istället skiljs vi alla åt och går åt dom parralella hållen
vem håller kollen så vi inte kraschar och kantrar ner i havet
den skyldige bakom allt det här va väll mannen som sa det?
Rätar till ryggen och lutar mig frammåt från stolen
siktar pipan mot pennan och trycker av i pistolen
bläcker täcker väggarna och börjar skriva egna levande historier
som är makabra och beskriver halva min omgivning som horor
man ska väll lyssna på det som skrivs även om man själv inte vill tro det.
Vi tonar ut allt i annonser som vi bara bläddrar förbi
sen släcker vi lampan sent på natten
och somnar in till vindens melodi...
Av: Meusveritas
alla lovar något men löftet det har blivit brustet
känner trycker inom i bröstet och ser hur klockan leker med min tid
jag funderar tillbaks på allt som hänt och vad jag har gjort med mitt liv
i mitt perspektiv förklarar jag en detaljerad bild för du är inte i min spegelbild
inramad på en lins av glas som får omvärlden tanke att bli vild
man vet att man finns men hälften tycker ej dom duger till
jag har tagit tag i det som kallas mitt och du kan nu få sköta resten
man gör gärningen först för konsekvensen den kommer alltid efter
lika bra man börjar med att hålla käften när hälften av er varken läser eller lyssnar
två tusen kråkbon och en nypa oro har brutit av min starkaste eks alla kvistar
för alla er som har suttit tysta nu ska nog sagan får er att tala till godo
ni beblandar er i trubbel och ser livet som ett evigt mordhot
men som medeltiden alla forn ord så är jag nog hellre noak fasst ensam på arken
sen seglar jag över nuvarande världens alla sju hav tills jag kommer hem och får sätta foten på marken
har sagt många gånger att tiden rinner rakt ut i sanden som vattnet som förts fram med våg
men är det bara illusioner och universum lurar oss med bluff och båg
balansera värden på din våg och dö sedan med sista modet och hoppas att du komms ihåg.
Har tröttnat nu all oro gör mig bara osäker
jag hör hellre på alla fåglars sång än allt skrik runt omkring i världen
jag tar med mig mat till färden och sätter mig på tåget hemmifrån
jag vet inte vart jag ska men jag tar väll mig till alla ställen som jag når
vinden drar igenom hålet i skorna och gör isbitar av mina tår
alla mina forna sår dom kan toppas utav salt med mitt mod det har jag kvar med heder
som iskariot som flög mot solen vet jag att efter mig har jag endå en historia som alltid lever
detta är bara bevis på att jag funnits tills jag skrivit ett testamente där jag tar med mig allt i graven och sätter punkt bakom sista raden ner på avskedsbrevet.
Har väll platsbrist bäst jag lägger mig ner och ruttnar på botten i komposten
eller så går man med i någon pakt och sprider budskap som om man vore guds appostel
som den dagliga posten skickar jag brev fast igenom att sprida ut dom
jag ser ut på världen men vart tog solen vägen bakom mina rutor
hör bara bilars tutor och folk som viftar med händer och tjafsar med varandra
alla säger att dom är bäst fasst igentligen är vi väll alla den samma
lika bra man tar chansen och chansar och utnyttjar reklamen och lyssnar på den
du säger det är bra musik men har du någonsin lyssnat dig sådära riktigt fasst i låten?
jag står ensam på min stora ö och bygger nu värld utav mitt skepps bråte
ser du att jag gråter är det väll sanningen som kommit fram
du säger bäst vi drar ett tag fasst ni egentligen älskar varan
ni vill hålla hand och hoppas på att evigheten håller
istället skiljs vi alla åt och går åt dom parralella hållen
vem håller kollen så vi inte kraschar och kantrar ner i havet
den skyldige bakom allt det här va väll mannen som sa det?
Rätar till ryggen och lutar mig frammåt från stolen
siktar pipan mot pennan och trycker av i pistolen
bläcker täcker väggarna och börjar skriva egna levande historier
som är makabra och beskriver halva min omgivning som horor
man ska väll lyssna på det som skrivs även om man själv inte vill tro det.
Vi tonar ut allt i annonser som vi bara bläddrar förbi
sen släcker vi lampan sent på natten
och somnar in till vindens melodi...
Av: Meusveritas
Visa toppen
Show footer