March
Tuesday 6 July 2010 photo 1/1
|
Inatt hände det. Min luddiga lilla bebis dog.
Han har varit min tröstkudde i nästan nio år. Och när min gråtande mamma ringde mig imorse rusade jag till närmsta buss för att komma hem.
Aldrig mer kommer jag att kunna sniffa i pälsen, eller gosa med hans öron.
Känner inte för att äta men försökte med ett äpple, men kommer då bara och tänka på hur han alltid hoppat upp i soffan och försökt klättra upp på en vid ljudet av smask.
Det enda djur jag någonsin haft, min lilla bebis som jag haft i nästan nio år är nu borta. Nu ska hans bur bort, hans lilla matskål i köket, allt kaningodis, filten han satt på i vardagsrummet.
Kommer att bli så ensamt och tomt utan honom, han som var som en liten hund för hela familjen. Sitter och stirrar på honom och hoppas att hans mage ska börja höjas och sänkas igen men det kommer det inte.
För många är det bara en kanindjäkel, men för mig var det en trygghet att ha när människorna runt omkring mig inte räckte till.
Lille Skutt (orginellt, I know)
2002 - 2010
Annons
Visa toppen
Show footer