8 October 2006

Nu är det bara jag, fast jag är inte ensam
Idag blev jag singel igen. Jag hatar ordet singel, men det är vad jag är. Och jaa, helt oväntat var det väl inte. Men det gör ont ändå. Det som är det konstigaste, och det som gör det svårast att acceptera är att jag fortfarande känner mig precis lika älskad som vanligt. Fast jag inte är det. Hur kan jag ha så fel? Det är svårt att tro det...
Men jag tror att det blir bra. Jag önskar att det var snö. Jag behöver såååå åka längdskidor. Jag får väl gå ut och springa istället. Producera lite av kroppens egna lyckojuice.

Direct link:
http://dayviews.com/idaclementina/2006/10/8/