September
8 October 2006
Nu är det bara jag, fast jag är inte ensam
Idag blev jag singel igen. Jag hatar ordet singel, men det är vad jag är. Och jaa, helt oväntat var det väl inte. Men det gör ont ändå. Det som är det konstigaste, och det som gör det svårast att acceptera är att jag fortfarande känner mig precis lika älskad som vanligt. Fast jag inte är det. Hur kan jag ha så fel? Det är svårt att tro det...
Men jag tror att det blir bra. Jag önskar att det var snö. Jag behöver såååå åka längdskidor. Jag får väl gå ut och springa istället. Producera lite av kroppens egna lyckojuice.
Min kära kära kofta är borta. Den som ser den får gärna höra av sig till mig. Det är ett gigantiskt tomrum i mitt hjärta!
Idag tyckte jag att min krukväxt var alldeles för stor för sin kruka.
Så jag planterade om till en större kruka. Så glad den blev!
Det här gör mig glad i livet.
Idag gjorde jag och Johan slut. Det behövs oerhört mycket pappersnäsdukar då. Fast alla pappersnäsdukar i världen hjälper inte.
-
jag dör jag dör jag dör
det känns ju så jävla fel
Direct link:
http://dayviews.com/idaclementina/2006/10/8/
Visa toppen
Show footer