den äkta kärleken

visst jag klarar mig själv , men du gör mig lycklig.
visst kan jag stå på egna ben , men det blir ett äventyr med dig vid min sida.
visst kan jag leva mitt eget liv, men är så glad att jag delar det med dig.

först nu när min trygghet i mig själv är starkare så kan jag känna att det jag ger och tar inte bygger på ett beroende eller behov utan kärleken jag vill och har att ge.

för hur har man kunnas skilja på att man tyr sig till någon och håller sig kvar vid trygghet och det som är säkert när allt stormar och skriker runt om och riktig kärlek. när  detta även blandats av tonnårs hormoner och spontana attraktioner, självförakt och bekräftelsebehov så kan man så lätt tappa bort sig i sin despirata jakt på trygghet.

det är det jag har villjat förklarat för dig men inte hittat ord till.

det är detta jag villjat säga men tappat bort i halsen. .

om jag tänker tillbaka kan jag allrig förneka att det jag hafft inte varit kärlek mitt i allt kaos. men det jag vill säga är att nu när jag inte  har denna storm innom mig och vet att jag klarar att vara och leva med mig själv så kan jag villkårslöst ge och ta imot kännslorna mellan oss. och det starka band och den kärlek jag känner att jag delar med dig är någonting jag allrig kännt förut.

du får mig inte bara att älska dig utan att älska oss.