Saturday 21 April 2012 photo 1/2
|
Det här skrivandet var ju ganska kul, så jag skrev en kort novell till haha. I hope you enjoy
Alex kollade ner på mobilskärmen. Hon läste orden om och om igenför sig själv. "Hej det var länge sen, hur mår du?", orden dansade på tungan.Var det rätt att skriva så? Egentligen ville hon bara skriva det rakt ut.Skriva hur mycket hon saknade honom, hur hon tänkte på honom varje dag, hur honbörjade skriva ett sms till honom men aldrig tryckte på "skicka". Det hade gåttflera månader sen dom slutade prata.
Alex var inte riktigt säker på varför dem slutade prata. Under sommarlovet hadedem glidit ifrån varande mer och mer. Victor hade träffat nya kompisar, de hadeAlex också och till slut hade dem slutat prata helt. Hon saknade att sms:a medhonom på kvällarna till en av dem somnade, prata i telefon hela vägen tillskolan och sen mötas vid hörnet av parken och sen gå resten av vägentillsammans.
Sommarlovet var nästan slut och hon var lite nervös för att komma tillbaka tillskolan och träffa alla. Speciellt Victor.
Hon suddade ut texten på mobilen, låste den och kastade den på sängen.
Hon visste inte vad hon skulle göra, hon ville bara ringa honom, höra honomprata, bara höra honom andas. Det var allt som behövdes.
Ibland brukade hon ringa honom med dolt nummer bara för att få höra hans röst itelefonen. Om han fick reda på det skulle han nog tro att hon var någon galenstalker, men det var hon inte. Eller var hon det?
Ibland när hon hänge i stan’ brukade hon se honom gå förbi med hans nyakompisar och några från klassen. En gång hade deras blickar mötts men hon hadebara kollat åt ett annat håll och skyndat sig förbi. Han verkade inte bry sigså mycket om det utan hade bara fortsatt gå och skratta med sina kompisar.
Ibland brukade hon till och med gå utanför hans hus på kvällen ifall att stod ifönstret, ifall att han såg henne och bad henne komma in. Hon visste att det aldrigskulle hända men hon lekte med tanken och undrade vad som skulle hänt då.
Hon saknade hans kramar, hur han brukade komma fram och krama henne ibland utananledning.
Hur han såg direkt på henne om hon vad ledsen och hur han kunde få henne att leutan att egentligen göra något speciellt. Bara hans närvaro fick henne att le.
Tanken om vad som skulle hände om dem möttes utanför honom någon gång, vadskulle hon göra då? Skulle dem stanna och prata? Skulle dem kanske bara gåförbi varandra som att dem inte kände varandra alls?
Hon stängde ögonen och försökte att få ut alla tankar ur huvudet. Hon villeinte tänka på honom, det fick henne bara att sakna honom mer. Hon ville glömmabort honom, men ändå inte.
Hon undrade om han tänkte på henne ibland också. Det gjorde han säkert inte,han hade viktigare saker att göra. Han har inte tid med henne.
Om han bara visste, visste hur hon låg här och tänkte på honom, visste hurmycket hon saknade honom.
Plötsligt vaknade hon upp hur sina tankar av att hennes mobil pep. Hon ryktetill, och satte sig upp i sängen. Hon sträckte sig efter mobilen och låste uppden. Hon kollade på displayen. Ett nytt sms. Det var från Victor. Hon öppnadedet och läste tyst.
"Hej, det var länge sen. Jag saknar dig<3"
Alex var inte riktigt säker på varför dem slutade prata. Under sommarlovet hadedem glidit ifrån varande mer och mer. Victor hade träffat nya kompisar, de hadeAlex också och till slut hade dem slutat prata helt. Hon saknade att sms:a medhonom på kvällarna till en av dem somnade, prata i telefon hela vägen tillskolan och sen mötas vid hörnet av parken och sen gå resten av vägentillsammans.
Sommarlovet var nästan slut och hon var lite nervös för att komma tillbaka tillskolan och träffa alla. Speciellt Victor.
Hon suddade ut texten på mobilen, låste den och kastade den på sängen.
Hon visste inte vad hon skulle göra, hon ville bara ringa honom, höra honomprata, bara höra honom andas. Det var allt som behövdes.
Ibland brukade hon ringa honom med dolt nummer bara för att få höra hans röst itelefonen. Om han fick reda på det skulle han nog tro att hon var någon galenstalker, men det var hon inte. Eller var hon det?
Ibland när hon hänge i stan’ brukade hon se honom gå förbi med hans nyakompisar och några från klassen. En gång hade deras blickar mötts men hon hadebara kollat åt ett annat håll och skyndat sig förbi. Han verkade inte bry sigså mycket om det utan hade bara fortsatt gå och skratta med sina kompisar.
Ibland brukade hon till och med gå utanför hans hus på kvällen ifall att stod ifönstret, ifall att han såg henne och bad henne komma in. Hon visste att det aldrigskulle hända men hon lekte med tanken och undrade vad som skulle hänt då.
Hon saknade hans kramar, hur han brukade komma fram och krama henne ibland utananledning.
Hur han såg direkt på henne om hon vad ledsen och hur han kunde få henne att leutan att egentligen göra något speciellt. Bara hans närvaro fick henne att le.
Tanken om vad som skulle hände om dem möttes utanför honom någon gång, vadskulle hon göra då? Skulle dem stanna och prata? Skulle dem kanske bara gåförbi varandra som att dem inte kände varandra alls?
Hon stängde ögonen och försökte att få ut alla tankar ur huvudet. Hon villeinte tänka på honom, det fick henne bara att sakna honom mer. Hon ville glömmabort honom, men ändå inte.
Hon undrade om han tänkte på henne ibland också. Det gjorde han säkert inte,han hade viktigare saker att göra. Han har inte tid med henne.
Om han bara visste, visste hur hon låg här och tänkte på honom, visste hurmycket hon saknade honom.
Plötsligt vaknade hon upp hur sina tankar av att hennes mobil pep. Hon ryktetill, och satte sig upp i sängen. Hon sträckte sig efter mobilen och låste uppden. Hon kollade på displayen. Ett nytt sms. Det var från Victor. Hon öppnadedet och läste tyst.
"Hej, det var länge sen. Jag saknar dig<3"