Aktivist!

Just nu läser jag Tyst hav av Isabella Lövin, ni vet reportern som blev EU-parlamentariker i EU-valet i höstas. Eller ja, jag återupptog läsningen häromdagen, och jag riktigt slukar sida för sida och som naturvårdsstudent sitter jag och svär över regeringens misslyckade naturvårdspolitik och yrkesfiskarna som klänger fast vid ett yrke som dör ut i samma hastighet som fisken. Precis som Volvo och flygtrafiken borde slagits ut av ekonomisk kris respektive vulkanutbrott borde fisket fått sig en rejäl törn då den lett till att fisken håller på att ta slut. Men i det här landet får alla destruktiva industrier och företag - bilindustri, flyg och fiske - pengar från staten så fort det går illa!

Något som rörde mitt arma naturvårdshjärta är berättelsen om pigghajen (Squalus acanthias, beskriven av Linné 1758), som enligt Rödlistan är sårbar i Världen men värre däran här i Sverige, dvs akut hotad. Då torsken började ta slut började man fiska denna vackra lilla haj. Och det är så fisket idag funkar. Man bygger superutrustning som dammsuger haven, och då det man helst vill ha tar slut, ja då ger man sig på mindre önskade bytesdjur, så som pigghajen.

Fisket är som en symbol för hur regeringar och en del utvinnare ser på miljön. Den skall utnyttjas till sista spillra. Men hur ska det gå för kommande generationer? Kommer de att ha någon fisk? Och ännu värre, tycker jag, matfisken i sig själv mår inte bra, och det är många andra organismer som beror på fisken.

Vad tycker du?