Envis men blind ..

Nu känns det som att mitt tålamod börjar ta slut. Vad är det för mening med att försöka anstränga sig, om inte ens min egen bror kan ta till sig mitt budskap?

Vad om det går tjugo .... nej, trettio envisa, näsvisa människor på varje människa som försöker göra skillnad. Tänk om alla är som min bror .. Nej, jag ska inte ta det här vidare .. det blir inte bra!

Om jag vänder på det .... vad ska jag ge min bror så att han känner sig trygg och kan få energi nog att börja se sig om med nya ögon och upptäcka att han kanske ska börja fundera över sin framtid? Det är nog så man ska tillmötesgå alla de där trettio människorna ... klarar man dem alla själv? Vad händer om inte alla vill hoppa med på tåget? Vem visar dem den rätta vägen?

Stora tankar i en oh så liten människa .. kan det vara bra?