Den som skiter i sin egen säng ...

... badar snart i skit.

Så sade de. De nordamerikanska urinvånarna som idag degraderats till stor del tack vare européernas spridning ut i världen. Deras spridning av sig själva och av sin civilisation, ett sätt att leva som redan de amerikanska urinvånarna ansåg skadade miljön.

Den som skiter i sin egen säng ...

Jag ska nu skriva ganska mycket, men det är inte oviktiga ord. Jag ber dig snällt att ta dig tid till mina ord. Säkert kommer jag att gå tillbaka till den här texten, utveckla lite mer det jag skrivit.

Tisdagen den 21:a september var en dag som alla andra, med undantaget att min granne kom över för att se på HOME tillsammans med mig. HOME är en dokumentär som vilken annan dokumentär som helst. Eller nej ... jag ljuger om jag skriver så. HOME är en film vars like man sällan skådar. Det är som en blandning av natur- och samhällsdokumentär, för det är något man sällan associerar med varandra, men som är ack så tätt sammanbundna.

HOME berättar historien om Jorden, den enda planet vi känner som har liv. Den berättar hur livet uppstod, och hur tätt sammanlänkade arter är med varandra och med sina tillgångar; vatten, syre, solljus ... Ett ekosystem vars like ingen människa skådat någon annanstans, och som kanske inte finns någon annanstans heller.

Tidsrymden som nämns är häpnande till och med för mig. Det tog 4 miljarder år för träd att utvecklas.

HOME fokuserar främst på människans historia. Hur vi under hundratusentals år under hårt slit antingen samlade eller odlade för mat, hur vi som några hundra tusen individer befolkade Jorden och levde av det jorden gav oss. Innan oljan kom. Olja kan som de flesta är bekant med användas till mycket, och de senaste hundra åren har vi byggt ett samhälle som baseras på olja. Under de senaste femtio åren har det mänskliga samhället blivit större och omstöpts på ett vis som man inte kunde tro möjligt om man tänker på hur långsamt det gått innan, hur många generationer förändringar kunnat ta.

Fokus ligger på hur vi rika gör val som påverkar miljö och människor på andra sidan Jorden. Oftast på ett negativt vis. På femtio år har vi byggt ett samhälle som håller på att förstöra samband i naturen som har existerat i miljarder år, band som inte kan ersättas. Arter som inte kan ersättas.

I slutet ges hopp. Det är ett ganska bra hopp. Sverige nämns som ett föregångsland inom klimatpolitik, det är en av de få saker jag är kritisk till med den här filmen: regeringen Reinfeldt måste ha köpt in vårt lands namn där för här existerar inte en susning av vettig klimatpolitik. Hopp finns, det är bara det att Alliansen skiter i det.

Chockerande texter rullar i slutet. En miljard människor svälter, en miljard människor är utan vatten, fler kommer de bli om vi rika fortsätter såhär. Och jag gråter som ett barn då jag läser att inom femtio år kommer en fjärdedel av planetens arter att ha utrotats. Ja, jag gråter, det känns tomt i mig vid tanken på det. Jag kan inte andas bara jag tänker på det. Har vi rätt att göra så? För att vi ska få det bekvämt? Är det verkligen försvarbart att bråka om skatter och löner, då människor måste gå på soptippen för att hitta mat i andra delar av världen, eller då arter utrotas för våra kortsiktiga bekvämligheter?

Om inte för budskapet, se filmen för den vackra filmmusiken, eller se den för de vackra bilderna. Det är ett storslaget fotoprojekt. Det tar andan ur en.

Jag hoppas du idats läsa såhär långt. Snälla, låt mig veta om du gjort det! Jag vill veta vad du gör av mitt budskap. Låt mig också veta om du ser filmen. Den är en och en halv timme lång, men värd varje minut. Den kanske känns deprimerande, men jag är övertygad om att lösningar finns. Vi måste bara bli medvetna!

Till alla ni starka människor som inte vill stå och se på då allt rasar samman!

För att se filmen (vilket absolut inte kan ses som slöseri med tid), klicka nedan eller sök på HOME på youtube!

http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU