Anbelangande höjdsjuka …

… så började jag dagen med att drömma om att jag inte kunde få plats med all packning, vaknade med ett ryck och undrade om jag försovit mig.

Nu sitter jag på min fjärde forskningsstation i mitt liv bland en massa insekter och mässande grodor och undrar faktiskt lite i mitt stilla sinne varför jag hamnade här, ändock med övertygelsen om att det här nog blir bra.

Turen genom Anderna var mer eller mindre fantastisk. Jag och Justin, som skall forska på just grodor i Yasuní, fick skjuts av David, som är ett av de högsta hönsen på stationen. Vi startade på ca 2000 meters höjd, där Quito ligger. Jag försökte tänka mig det. 2000 meter – det tar jag mig inte ens in till centrum i Sundsvall på. Vi klättrade vidare till typ 4050 meters höjd. Vilket landskap! Jag satt och stirrade ut genom fönstret på de branta dimmiga skogarna. När jag inte sov då.

Sedan började nedklättringen och jag förstod att luften varit tunn där uppe när jag fann att min vattenflaska dragit ihop sig tack vare ett större lufttrycket utanför den. När vi kom ned på 1500 meters höjd hände något. Jag tror att det var den plötsliga höjdskillnaden för jag mådde fruktansvärt illa, varje gupp var en mardröm. Så jag bestämde mig för att sova, med funderingen – hur skall jag klara det här.

När jag vaknade var vi i Amazonas. Nå, när jag tänkt mig milsvida skogar, så hade mycket av landskapet runt vägen ändrats. Nog kunde man skönja den natur som en gång brett ut sig där, men någon vildmark så nära vägen blev det inte.

Men nu är jag här, i vildmarken. Spänd på hur saker och ting skall gå. Med undringen hur jag skall klara spanskan. Glad att jag hittat "Harry Potter y la Piedra Filosofal" som e-bok. Det blir inga bilder, jag har inte tid att vänta 10 minuter på att de laddas upp, men jag skall försöka till nästa gång ...

Sånt här ger verkligen perspektiv på livet :D