DANSA MED VINDEN

Allt detta skedde när ingen förstod
Flickan gråter sakta, i en pöl av blod
Övergiven alltför många gånger
Hennes läppar formar ord, skapar tysta sånger
Alla hon älskat, de lämnade henne ensam kvar
Ingen att ropa på, ingen mor, ingen far
De tysta skriken tynger hennes själ
Hon vägrar tro, när de säger att de vill henne väl
Förmågan att lita på sitt hjärta
Den försvann spårlöst, uppslukad av smärta
Hon står inte ut med sin spegelbild längre
Tunneln till ljuset blir bara trängre
Hatet och sorgen driver henne långt bort
Hoppet finns inte mer, livsglädjen är för kort
Nu står hon där på stupet, längst ut
Hon minns hur det är, har stått där förut
Ett sista steg, sen är det över
Ingen onödig smärta hon inte längre behöver
Hon tänker tillbaka en sista gång
Enda skillnaden nu är, orden bildar ingen sång
Hon tänker på livet, sånt som har hänt
Personer hon älskat, känslor hon känt
Hon minns ett leende för så länge sen
Men smärtan kommer och hon glömmer igen
Hon sluter ögonen en sista gång
Andas djupt in, står där natten lång
Nu hon äntligen valet har gjort
Hon tänker inte på det, bara gör det fort
Vinden blåser, drar i hennes kropp
Halvt önskar, halvt drömmer hon, om en gnista hopp
Att inte längre vara ensam, det ber hennes hjärta för
Men rösten hennes brister, det är ingen mer som hör
Hon ler, det finns ingen återvändo nu
Hon räknar tyst sekunderna som går, fem, sex, sju
Gör det nu, smärtan går över fort
Skynda dig, hoppa, du lämnar inget stort
Livet har bara gett dig smärta och gråt
Är du inte trött på att ständigt säga förlåt
Nej, du ska inte be om ursäkt för din existens
Hoppa, jag lovar, allt blir bättre och med ens
Minns du inte längre alla hårda ord
Gör det, och all smärta blir förgjord
Det finns ingen annan, bara du och vinden
Den drar i dina kläder, smeker sakta den tårdränkta kinden
Ja, jag gör det nu, tänker flickan och tar ett litet steg ut
Vinden bär henne ner, lovar henne ett lyckligt slut

Jag <3 dina dikter!!!!! <'3 sorlig...