November
Monday 15 December 2008 photo 1/1
|
Jag kämpar och försöker vara stark,
Men jag står på en gungande mark.
Inget stabilt räcke att hålla i,
Ingen aning om hur framtiden kommer att bli.
Alla säger att det kommer ordna sig,
Och det är underbart att ni stöttar mig.
Jag har försökt se de positiva,
Trott på drömmarna, även dom naiva.
Men med 5 knäskador ser framtiden mörk ut,
För mig är handbollen och fotbollen kanske helt slut.
Lagandan, blåmärkena, kampen,
Viljan, adrenalinet och dampen.
Att pusha laget kan jag göra ändå,
Men det är ju på planen som jag vill stå.
Fightas och kriga om varje boll,
Glidtackla den med bäst kontroll.
Men den 10 november var min domedag,
Nu kanske jag aldrig mer får spela med mitt lag.
Jag vet att jag är negativ,
Men fan sport är hela mitt liv.
Läkarna har sagt att jag inte kommer att kunna gå,
Vafan, ska jag börja spela ändå?
Riskera att hamna i rullstol för livet,
Jag har fått det för mig beskrivet.
Men hur fan ska jag välja,
När jag tänker på det får jag svårt att svälja.
En stor klump bildas i halsen och magen,
En känsla i kroppen jag bär på hela dagen.
Det värsta och bästa är att se er spela,
Jag önskar jag kunde det med er dela.
Men bänkvärmare är också bra,
Det måste ju ändå någon va.
Men fan det är ju idrotta jag älskar mest,
Och det är på plan jag mår som bäst.
Där kan jag glömma allt vad smärta är,
Jag kan släppa alla bördor jag bär.
Nu finns dom kvar i hjärna och hjärta,
Och jag känner minsta smärta.
Inget försvinner utan allt stannar kvar,
Det känns som jag bryter ihop om bara ett par dar.
Folk ber till gud men det är inget för ateister
Han kan inte ändra på att mina knän brister.
orkar inte plugga på allt jag borde,
och jag skiter i det som jag faktiskt gjorde.
Tur att klassen är så jävla bra,
Annars hade jag inte pallat en enda da´.
Tack alla under vänner jag har,
Utan er vet jag vad som skulle finnas kvar.
Men jag står på en gungande mark.
Inget stabilt räcke att hålla i,
Ingen aning om hur framtiden kommer att bli.
Alla säger att det kommer ordna sig,
Och det är underbart att ni stöttar mig.
Jag har försökt se de positiva,
Trott på drömmarna, även dom naiva.
Men med 5 knäskador ser framtiden mörk ut,
För mig är handbollen och fotbollen kanske helt slut.
Lagandan, blåmärkena, kampen,
Viljan, adrenalinet och dampen.
Att pusha laget kan jag göra ändå,
Men det är ju på planen som jag vill stå.
Fightas och kriga om varje boll,
Glidtackla den med bäst kontroll.
Men den 10 november var min domedag,
Nu kanske jag aldrig mer får spela med mitt lag.
Jag vet att jag är negativ,
Men fan sport är hela mitt liv.
Läkarna har sagt att jag inte kommer att kunna gå,
Vafan, ska jag börja spela ändå?
Riskera att hamna i rullstol för livet,
Jag har fått det för mig beskrivet.
Men hur fan ska jag välja,
När jag tänker på det får jag svårt att svälja.
En stor klump bildas i halsen och magen,
En känsla i kroppen jag bär på hela dagen.
Det värsta och bästa är att se er spela,
Jag önskar jag kunde det med er dela.
Men bänkvärmare är också bra,
Det måste ju ändå någon va.
Men fan det är ju idrotta jag älskar mest,
Och det är på plan jag mår som bäst.
Där kan jag glömma allt vad smärta är,
Jag kan släppa alla bördor jag bär.
Nu finns dom kvar i hjärna och hjärta,
Och jag känner minsta smärta.
Inget försvinner utan allt stannar kvar,
Det känns som jag bryter ihop om bara ett par dar.
Folk ber till gud men det är inget för ateister
Han kan inte ändra på att mina knän brister.
orkar inte plugga på allt jag borde,
och jag skiter i det som jag faktiskt gjorde.
Tur att klassen är så jävla bra,
Annars hade jag inte pallat en enda da´.
Tack alla under vänner jag har,
Utan er vet jag vad som skulle finnas kvar.
Comment the photo
you are the star! :D vi kommer fan hitta ngt som du kan sporta med, volleyboll va det väl?
ALLT KOMMER BLI TIPTOP!:D<3
Du klarar detta.
alla älskar och stöttar dig, glöm inte det <3
btw, kommmer du ihåg våran typ "rim-bok" eller va det nu va ? ;o hahaha älsakr dig massor ! <3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/johanniiiie/306796742/
Visa toppen
Show footer