Saturday 20 March 2010 photo 12/296
|
Mitt hjärta svider och mina ögon läcker.
Min puls rusar iväg och mitt huvud värker.
Jag undrar, jag har undrat länge nog, om jag räcker.
Du säger att det är okej, men jag märker.
Otillräcklighet är det enda jag känner.
Och det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag duger inte. Inte för dig, inte för min familj, inte för mina vänner.
Allt jag gör blir fel. Jag vågar inte ur fläcken mig röra.
Säg mig, vad är det som krävs?
Vad måste jag göra för att du ska ta mig på allvar?
När allting känns fel, när det känns som att jag kvävs.
Eller är det för mycket för dig? För mycket ansvar.
Du lovade att se efter mig, både dag och natt.
Att göra så att jag skulle känna mig behövd.
Men planen föll itu. Schack matt.
Nu kan jag lika gärna bli nedsövd.
När ska tårarna ta slut?
När ska brunnen sina?
Nu är det seriöst, det är akut.
Nu måste solen börja skina.
Men allt som ögat kan se,
Är gråa moln och någonstans där bakom göms solen.
Snälla, någon, kan inte någon mig lycka ge.
Kan ni inte höra? Alla skrik, alla vrålen.
Nu har min röst dött ut.
Mina ögon har torkats.
Nu är min tid kommen, min sista minut.
Min vardag, förmörkats.
Jag lämnar dig, jag lämnar er,
Med ett sista tjut.
Ett glädjetjut, jag ger.
Det här är mitt avslut.
Min puls rusar iväg och mitt huvud värker.
Jag undrar, jag har undrat länge nog, om jag räcker.
Du säger att det är okej, men jag märker.
Otillräcklighet är det enda jag känner.
Och det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag duger inte. Inte för dig, inte för min familj, inte för mina vänner.
Allt jag gör blir fel. Jag vågar inte ur fläcken mig röra.
Säg mig, vad är det som krävs?
Vad måste jag göra för att du ska ta mig på allvar?
När allting känns fel, när det känns som att jag kvävs.
Eller är det för mycket för dig? För mycket ansvar.
Du lovade att se efter mig, både dag och natt.
Att göra så att jag skulle känna mig behövd.
Men planen föll itu. Schack matt.
Nu kan jag lika gärna bli nedsövd.
När ska tårarna ta slut?
När ska brunnen sina?
Nu är det seriöst, det är akut.
Nu måste solen börja skina.
Men allt som ögat kan se,
Är gråa moln och någonstans där bakom göms solen.
Snälla, någon, kan inte någon mig lycka ge.
Kan ni inte höra? Alla skrik, alla vrålen.
Nu har min röst dött ut.
Mina ögon har torkats.
Nu är min tid kommen, min sista minut.
Min vardag, förmörkats.
Jag lämnar dig, jag lämnar er,
Med ett sista tjut.
Ett glädjetjut, jag ger.
Det här är mitt avslut.
Comment the photo
25 comments on this photo