25 June 2010
Luxemburg en snabbis
Dagens etapp var Bochum i Tyskland till Livange i Luxemburg, via Nederländerna och Belgien.
Bara man vänjer sig vid det hetsiga tempot och stressar ner sÃ¥ är ju autobahn underbar att köra pÃ¥. Men man blir fort fartblind, som när jag ska köra om och gasar pÃ¥ och bilen inte reagerar sÃ
Snart var man i Nederländerna. Första gången för mig och ett land till till listan. Första stopp staden Venlo i Limburg. Och här märker man att man är bland de orangea!
Och så mycket som Tyskland är bilens hemland, är Nederländerna helt klart cykelns hemland. Allt är lagt till rätta för att kunna cykla - och parkera cykeln. Men de har inte glömt bilisterna he
En riktigt söt liten stad, om man får kalla den det. Det var väldigt varmt redan tidigt på förmiddagen.
Av någon anledning har inte Venlos centrum byggts ner mot älven Maas (Meuse), utan den rinner där rätt så anonymt bredvid.
Fler stämningsbilder från Venlo i Nederländerna. Detta ser så typiskt nederländskt ut, så som jag hade föreställt mig det.
Direkt bredvid det stora underjordiska parkeringshuset mitt i Venlo finns denna mataffären som lockade till sig tyskar i horder. Alla lämnade butiken med välfyllda kundvagnar som de tog med i hisse
Även här har man ett stort parkeringshus under jord mitt i stan. Jag tog hissen upp på torget ("taket") och hittade direkt denna skylten. Fitt.. vad? Het häckvärk kan man dock få av att åka bil
Maastricht visade sig vara en mycket vackrare och mer spännande stad än jag trodde. Här torget Vrijthof.
Älven Maas (Meuse) rinner mitt genom Maastricht och här har man gjort något av den. Vy över mot östra sidan.
Såna här bilar fungerar bäst i de trånga gatorna och de små parkeringsplatserna. Här fanns det dock utrymme ...
Överallt i denna delen av Europa finns det minnesmärken efter frigöringskamperna mot Tyska ockupationsmakten. Det måste kännas konstigt för tyska turister att åka runt och se.
I stället för att bara åka vidare söderut på motorvägen mot Liège i Belgien (tänk på att staden heter Luik på holländska och Lüttich på tyska - sånt måste man veta när man följer skyl
Själva gränspunkten. Bilden tagen från Nederländerna; flaggorna står i Tyskland. Halva bänken är i Belgien. Och här får man gå runt gränsstenen. Det, ni, ryssar! Den nederländska vägen hi
Ett stenkast från treriksgränsen, ett par meter från Tyskland, finns Nederländernas högsta punkt, hela 322,7 meter över havet! Passar i och för sig mig och min höjdskräck väl.
Så var det dags att köra sakta på den smala vägen över gränsen och lämna Nederländerna för de belgiska skogarna i Ardennerna.
När man kommer ut från skogarna och de krokiga småvägarna ner från treriksgränsen uppenbarar sig Ardennernas böljande landskap.
I östligaste Belgien talas det tyska, husen har tysk stil och allt är prydligt, rent och välfriserat. Bara en liten bit längre västerut är vi i fransktalande Belgien, där allt är lite mer slit
I stället för att svisja förbi på motorvägen svängde jag ner mot staden Spa; originalet, där kurbadsturismen uppstod (idag kallas ju många hälsocentra för "spa"). Här från Thermes de Spa,
Trots sitt något slitna "franska" utseende, märks det tydligt vilken typ av människor som lockas till Spa. Det finns flera exklusiva butiker i centrum, diamantjuvelerare och flera dyra bilar. Tante
Direct link:
http://dayviews.com/kafoe/2010/6/25/