December
Sunday 27 December 2009 photo 1/15
|
Det var en väldigt, väldigt glad och också väldigt, väldigt nervös Ebba som åkte mot ridskolan på Vålbacken för ca. 8 år sedan. Jag hade mina beiga ridbyxor som jag fick av farmor och farfar, min ridväst, ridhjälm och beiga fleecetröja med en stegrande häst som jag fick av mamma och pappa i födelsdagspresent på mig. Jag minns när jag testade kläderna, på en nordsvenska som våra kompisar hade då och som vi senare tog hand om, och hon stack med mig. Jag ramlade av och sa "vilken tur att jag hade min nya hjälm och väst på mig!" På fötterna hade jag ett par klackskor xD Första dagen fick vi rida i par, den ena red och den andra ledde. Jag parades ihop med en tjej med likadan tröja som mig. Ett halvår går fort när man har roligt, och som avslutning fick vi rida ut i skogen, och vi fick välja vilken häst vi skulle rida själva! Jag valde mellan mina två favoriter; Vansessa (om jag minns rätt) och en svart häst. Det blev tillslut Vanessa. Och som avslutning skulle jag självklart sitta upp med fel fot i stigbygeln. Fast jag kom på det innan jag hoppade upp, som tur var. Det där är i alla fall något som pappa retat mig otroligt mycket för ;)
När vi sedan skulle börja på vårterminen fick vi reda på att Vålbacken var sålt och inte längre skulle användas som ridskola. Så vi bytta till Svenstavik. Första dan där minns jag mycket väl! Vi kom dit och det stod en lös häst på stallplanen. Det visade sig vara så att den lilla svarta shettisen, som länge var min favorithäst, skulle gå lös eftersom den annars bara rymde och tog dom andra hästarna med sig. Jag blev också tilldelad Miramis, som shettisen hette. Och tror ni inte att han gick in till mitten och la sig ner, med en chockad liten tjej på ryggen.
I Svenstavik red jag många år, och jag minns flera speciella dagar. Som när Myrak (våran Jack Russel, skillsmässohund, hoppade på folk och mådde inte alls bra..) följde med och bet sönder alla mina kläder, hjälmen, västen. Allt! Eller den dan när jag red Fridolf och hoppade, och det gick så himla bra. Också kom mamma och skulle kolla och då flög jag av för han stannade och hoppade sedan jätteryckigt. Eller när jag var tvungen att gå in för att jag inte kände mina tår, samtidigt som mamma åkte av och låg där på den isiga marken och skrattade och grät om vart annat.
När vi sedan skulle börja på vårterminen fick vi reda på att Vålbacken var sålt och inte längre skulle användas som ridskola. Så vi bytta till Svenstavik. Första dan där minns jag mycket väl! Vi kom dit och det stod en lös häst på stallplanen. Det visade sig vara så att den lilla svarta shettisen, som länge var min favorithäst, skulle gå lös eftersom den annars bara rymde och tog dom andra hästarna med sig. Jag blev också tilldelad Miramis, som shettisen hette. Och tror ni inte att han gick in till mitten och la sig ner, med en chockad liten tjej på ryggen.
I Svenstavik red jag många år, och jag minns flera speciella dagar. Som när Myrak (våran Jack Russel, skillsmässohund, hoppade på folk och mådde inte alls bra..) följde med och bet sönder alla mina kläder, hjälmen, västen. Allt! Eller den dan när jag red Fridolf och hoppade, och det gick så himla bra. Också kom mamma och skulle kolla och då flög jag av för han stannade och hoppade sedan jätteryckigt. Eller när jag var tvungen att gå in för att jag inte kände mina tår, samtidigt som mamma åkte av och låg där på den isiga marken och skrattade och grät om vart annat.
Comment the photo
Haha, han göra likadant i Hara:)
Han går också lös på sommaren!Jag är ganska imponerad att han inte har haft fång!<3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kelsjuk/435395947/
Visa toppen
Show footer