Jag har alltid tyckt att det är fint med gravar med duvor eller andra fåglar på, som i "Bröderna Lejonhjärta" ni vet? Här var en liten egen variant med ett lamm.
Det var fint att besöka kyrkogården, får försöka göra det oftare. Bor ju så himla nära och allt.

Jag har så svårt för kyrkogårdar. När vi dör kliver vi in i en annan dimension. Jag känner mina föräldrars närhet så ofta här hemma när jag tänder ett ljus och tänker på dem. De var 75 och 76 år gamla när de slutade sina dagar. Jag var hos dem när de dog. Kände tydligt att de inte fanns kvar i kroppen som begravdes.. Jag tror att de vi en gång älskat , som älskat oss tillbaka, möter vi igen i en annan dimension. Känns faktiskt ganska spännande att tänka så...
När föräldrarna är borta är min tur nästa gång.. hoppas det dröjer..
KramartillDig<3