Jag tror ingen riktigt vet och det kommer ingen någonsin att göra. För det går inte att förklara i ord som förklarar det rättvist nog. Kommer alltid att orka, kommer aldrig tröttna. Vet inte ens om du förstår det själv? När jag frågar och du säger "Det är bra.." så kan jag inte låta bli att  oroa mig. För jag vet hur du funkar nu. Det är okej, du får göra vad du vill i min närvaro och ingen behöver veta, du får släppa taget om allt, för det har jag gjort så många gånger, släppt taget om allt i din famn.

Jag har haft så dåligt samvete de senaste dagarna, allt har bara försvunnit. Och jag har blivit livrädd, men det är väl en ny fas. Har inte orkat visa mig engagerad över något och allt går ut över dig och när du inte orkar så blir det samma sak fast tvärtom och då sitter jag här och gnäller och bråkar med dig. Men jag är så, du är så.

Kommer aldrig tröttna, kommer aldrig släppa taget. Det har gått för långt för att jag ska kunna göra det nu.
Och sist men inte minst, jag kommer alltid ta hand om dig när du knappt kan gå. För jag älskar dig.

Sådära, jag ska nog sova nu.

Hey baby, there ain't no easy way out,
Hey I will stand my ground and I won't back down,
No I won't back down.

Jag tvingar ingen att läsa min blogg, det är det enda jag har att säga + att jag tycker det är synd att det har blivit som det har blivit. Jag har inga hard feelings och jag har försökt att visa mitt medlidande, men det kanske ingen märkte.
Men jag tänker inte ta någit skit för något som jag inte har vållat. Visst, jag har varit klumpig och inte tänkt mig för en eller två ggr kanske tre ggr. Men det är jag MEDVETEN om.

Vill inte bråka och allra minst på internet, kom över på en kopp någonting så kan du få skrika och slå lite på mig så att det känns lite bättre. Nu skulle jag kunna sitta och skriva en massa klyschor och skit och blabla, jag vet hur det är osv osv osv. Men det kommer ändå inte hjälpa för min hjälp hjälper inte någonstans. Jag vet. Men jag försöker.

Äsch..  jag vet. Ska lägga ner nu.