Vad är detta? Solen skiner, folk tar studenten, skolan är snart slut, jag har inget plugg att göra men allt fylls ändå av någon jävla längtan och ångest.
Den som tydligen förstår mig eller ska förstå mig fattar inte vad jag säger eller menar och orkar inte ens lyssna på vad jag har att säga.
Och aldrig är det tillräckligt bra och när det väl är det ska jag gå och vända på allt. Jag har ångest inför saker som inte kommer att äga rum förräns om över 1 år. Jag vill inte ta studenten, för inte en jävel kommer komma ihåg att jag tar studenten ens. Jag kommer inte vara den där tjejen som står på ett jävla flak och skriker åt folk på gatan. Orkar fan inte. Och jag vill inte jobba, för då kommer jag inte ha tid till nått annat, fan fan fan.

Jag vill resa, fly landet och slippa kolla tillbaka. Du kanske hade rätt ändå. Men vad vet jag, jag är för skraj, så det kommer aldrig hända ändåså.

Äsch, jag är trött. Och jävla Dresden Dolls.