Sunday 22 March 2009 photo 1/1
|
Sunday 22 March 2009 photo 1/1
|
Det är inte det att mitt liv är värdelöst, för så är inte fallet. Inte denna gång. Det är inte heller så att det alltid är så otroligt svårt att leva utan dig för säger jag det så ljuger jag. Det är inte heller så att jag saknar dig, det kan jag inte påstå. Men det är dom där stunderna då man får tid över att tänka det är då smärtan i bröstet smyger sig fram, det är då tårarna rinner och om jag ska vara ärlig har jag ingen aning varför. Du är inte alls den personen jag hoppats du skulle vara, du är inte ens någon jag vill ha i mitt liv så jag förstår inte varför det är så svårt. Kanske är det den onändliga rädslan att vara ensam, inte älskad. Men på något sett har detta gått ett steg förlångt. Detta är inte vad jag önskade mig, inte något jag heller kommer tollerera att leva med. Allt jag har gjort, det är inte rättvist att jag ska behöva ödsla alla dessa tårar på något som inte ens är värt att gråta över. Men ibland så gör det så förbaskat ont och jag vet inte varför det aldrig går över. Det är inte meningen att det ska vara såhär. Du var inte menat för mig och jag vet det men endå så kan jag inte glömma. Allting påminner mig dag ut och dag in. Men det är inte saknad jag känner utan det är rädsla. Sån otrolig rädsla över att jag aldrig ska bli hel igen!