February
Tuesday 13 October 2009 photo 1/1
|
Mina ord:
Solnedgången lyste upp havet som låg stilla som en åker vid sommar slätten. Kollade ut mot havets ände och stod där ett bra tag. Min inspirations källa sade till mig. " Du måste inte göra detta" En tår föll och efter längtade tårarna kom åter, en efter en. Hjärtat mitt var sorgset. Varför skulle det just hända med den personen som jag älskade mest av allt i hela världen? Gud, var mig nådig och säg mig varför. Har jag inte lidit tillräktligt? Du tog mitt första ny födda barn och nu min underbara fru. Ser du inte att jag e ledsen och att du har krossat mitt hjärta? Mina ben började skaka och vika sig dubbelt. Satte mig ner av ren ovilja. Torkade bort tårarna som runnit ner längst min kind. Det började bli kallt och vinden började ta i. Satt där ihop kuren i endast jeans och skjorta. Visste inte om jag ville leva eller dö. Kunde inte besämma mig. Ingen som kunde komma och rädda mig från detta dårenskap. Ingen som bryr sig om mig, inte ens mina föräldrar som uppfostrat mig brydde sig inte ett dugg eftersom jag flyttade hemifrån vid 20års åldern. Varför? Ingen stor människa vill väll bo hemma vid den åldern. Så varför ska jag leva? Tankarna om mina vänner dök upp i mitt huvud. Dom skulle också bli lika ledsna som jag är nu om jag dör. Vill jag verkligen detta? ...
Ställde mig upp och började gå fram och tillbaka, kolla upp mot skyn och tänkte " Du tog mig inte denna gång heller" Jag kan sjunka lågt men inte lika lågt så jag tar självmord. Gick därifrån med ett smile på läpparna samtidigt som jag mumlade fram " Vi syns i himelen mina kära"
Solnedgången lyste upp havet som låg stilla som en åker vid sommar slätten. Kollade ut mot havets ände och stod där ett bra tag. Min inspirations källa sade till mig. " Du måste inte göra detta" En tår föll och efter längtade tårarna kom åter, en efter en. Hjärtat mitt var sorgset. Varför skulle det just hända med den personen som jag älskade mest av allt i hela världen? Gud, var mig nådig och säg mig varför. Har jag inte lidit tillräktligt? Du tog mitt första ny födda barn och nu min underbara fru. Ser du inte att jag e ledsen och att du har krossat mitt hjärta? Mina ben började skaka och vika sig dubbelt. Satte mig ner av ren ovilja. Torkade bort tårarna som runnit ner längst min kind. Det började bli kallt och vinden började ta i. Satt där ihop kuren i endast jeans och skjorta. Visste inte om jag ville leva eller dö. Kunde inte besämma mig. Ingen som kunde komma och rädda mig från detta dårenskap. Ingen som bryr sig om mig, inte ens mina föräldrar som uppfostrat mig brydde sig inte ett dugg eftersom jag flyttade hemifrån vid 20års åldern. Varför? Ingen stor människa vill väll bo hemma vid den åldern. Så varför ska jag leva? Tankarna om mina vänner dök upp i mitt huvud. Dom skulle också bli lika ledsna som jag är nu om jag dör. Vill jag verkligen detta? ...
Ställde mig upp och började gå fram och tillbaka, kolla upp mot skyn och tänkte " Du tog mig inte denna gång heller" Jag kan sjunka lågt men inte lika lågt så jag tar självmord. Gick därifrån med ett smile på läpparna samtidigt som jag mumlade fram " Vi syns i himelen mina kära"
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/laserbeem/415760924/
Visa toppen
Show footer