How come I never hear you say: "I just wanna be with you"?
- Because you never felt that way.
Since you've been gone, I can breathe for the first time.

Jag lever kvar i en värld som skulle varit så himla mycket mer.
"Du är någon annan nu", sa han.
Antagligen så har han rätt. Alla förändras.

Men när vi satt där på stentrappan i solen och stirrade ner på fötterna,
då sa jag att vi antagligen aldrig kommer bli vi igen ändå,
och nu börjar jag faktiskt inse att det är sant.
För nu när han sitter och säger att han ska ta bort mig från sitt liv så gör det inte alls så ont som jag förväntade mig att det skulle göra(fastän jag lyssnar på sån där lugn musik).

Kanske är det för att du har gjort ett sånt intryck på mig.
Du är så försiktig och ny, men nånting med dig vill ändå så himla mycket.
Och det tycker jag är så fint.

Sitter mitt emot cigarettröken och störs inte alls av den,
ville på nåt sätt att den skulle finnas där.
Tänker på din nacke och dina handleder.
Du luktade på ett annat sätt sist vi sågs.
Hela du var lite mer än vanligt.
Lite mer än jag kunde kontrollera.

Annons

The photo has no tags

November 2011