För första gången på ungefär 7 år kände jag att Jag vill inte rida, jag skulle kunna gå härifrån utan att ångra det Jag är ledsen att Alicia fick lida idag, att jag inte gav allt. Det var inte roligt idag, inte alls. Ingenting att kämpa för. Det är knappt Valley gör det värt att stanna längre, och jag är så ledsen att säga det. Men hon är inte min längre, hon är Åsas. Jag har ingen. Tyvärr. Fast hon är bäst, utan tvekan, hon är verkligen det. Mina hästar avlivas, blir skadade, skickas tillbaka, säljes eller något annat. Just make a pick.

Hörru.. alla kan vi ju ha en dålig dag. Jag red säkert i ett halv år och var rädd hela tiden (Misty) det är många gånger som jag bara har velat hoppa av, gråta och gå där ifrån. Det kan inte alltid vara muntert, och du är ju duktig. När man rider på en ridskola så kan aldrig hästen bli ens egen, Alicia kommer aldrig kunna bli min och Valley är inte Åsas, de är allas. Och att Åsa rider Valley bra är inget att sucka över, kvinnan har ju för fan tävlat i scandinavium och vunnit SM en gång ;O Valley är fortfarande kvar, men det blir väl ändå du som lämnar henne och oss till hösten..?
(förlåt igen, det var onödigt av mig att göra allt värre..)