När jag blir stor vill jag ha en fjällko och egen vall. Varje morgon ska jag gå upp halv sex och mjölka min ko, samt mina övriga 19 kossor. Intill ladugården ska jag ha ett litet mejeri där det ska tillverkas fil, yoghurt, smör och ost i precis lagom mängd att jag kan ha en trevlig gårdsförsäljning öppen om dagarna. Resten ska någon hygglig person komma och hämta till butiker och restauranger i bygderna runtom Gästrike-Dalarna.
Dagarna vill jag kunna spendera till häst, eftersom jag vill med Phillip som närmsta kollega arbeta med mina kor från hästryggen. Det vi ska göra då är att ta med korna upp till buder å låta dem gå på vallen för att beta som den vilda fjällras de är. När vi sedan gått dagen ut vänder klacken hemåt för att mjölka. De dagar jag ska ysta få Phillip själv vakta korna innanför röggårn, eftersom han godtroget följer sin plikt att hålla ordningen.
Den fina skylten "gårdsmejeri" kommer hela somrarna locka mängder av folk till att besöka min butik och ysteriet. Då kan jag stolt berätta om mina ostars unika smak och hur de vilda örterna i fäbovalln gjort smöret så gult. Jag ska för dem berätta om mina dagar med Phillip och korna på vägen mellan fäbon och hemgåln, och jag ska berätta om den fäbod långt ut i Tövåsskogen som är arket jag målat detta liv på.
På samma sätt ska jag berätta om detta liv för mina barn och barnbarn när jag i gamla år ser tillbaka på mitt liv som det varit. Hur jag började i fjärran öst och sedan flyttat till dalalandskapet i strävan efter den idyll jag ej visste fanns. Hur jag sedan hamnade hos den kloke husmor jag sedan haft med mig. Och hur jag funnit min perfekta gubbe som jag alltid kommer hålla kärt, precis som den gamle herrn som numer bara kommer gå som pensionär på gåln.

Men tills vidare nöjer jag mig med mina gubbar, min husmor och bilden framför mig, stämplat ett datum nånstans ca sju år framåt. För det är rätt okej att ha de som et är idag, med dagarna som jag har dem. För varje steg jag tar och varje sten jag kastar, känns att vara i riktning mot precis vad jag beskrivit. Och resan dit är inte så dum den heller :)

det gör jag hur fan jag vill med, så jag får väl vara utan syster då.