Jag har sån ångest, jag bara måste skriva av mig. När Jake hade lagt sig i "dvala" så var han nästintill okontaktbar, jag var och kolla till han flera gånger, andas han? Jag låg och gosade med han, pratade minnen, sa att jag var trött och skulle gå och lägga mig, jag tänkte "ska jag lägga mig hos han? med en kudde på golvet och så?" Men jag gick till sängen. När jag vaknade vid halv 8 på morgonen var han borta? Jag har sån ångest, mamma var ju i samma rum, men, var jag egoistisk? tänk om han var rädd? skulle jag ha varit med? hade han märkt det? Eller är det min egen syn i hur JAG ville att det skulle vara? Han ville ju dagen innan gå ut, och inte för att bara gå ut, utan för att gå och gå bort ute. Han måste väl ha känt att vi var nära? Att vi var där? Men jag ångrar att jag inte höll hans tass, var med vid hans sista andetag, bara för att jag var trött och gick och la mig på mitt rum :,( Jag mår så otroligt dåligt över det här :,(

Men han har ju legat nästintill döende förut, han har ju alltid KÄMPAT, men nu

vet jag ju att det var allvar, och det bara var timmar kvar, jag skulle ha tagit en

jävla kudd jävel, oavsett hur obekvämt det hade blivit på golvet :,(

Förlåt Jake, för att jag inte var med dig, höll din tass, förlåt om

jag lämnade dig rädd, ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST!!!!....

Annons

The photo has no tags

Camera LT25i

Focal length 4 mm

Aperture f/2.4

Shutter

ISO

Date

March 2014