December
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Remembering the days when we were hiding out all night..
Shit! Vad jag har växt upp!
Kollade runt och hittade massa smått och gott, kopierade msn-konversationer med meningslösa bråk som då förstörde hela min tillvaro, bilder på så sjukt fantastiska tider, bilder från mindre fantastiska tider med.Det fanns bilder som gamla vänner tagit med webcamen, sjukt roliga miner eller bara bilder på den nyinförskaffade toppen. Men mest bilder som gör mig glad. För även om jag såg ut som ett jävla as så var jag fan lycklig innan jag kom på den dumma idéen att bry mig om vad andra tycker.
Saknar er, MAAD 4-EVER. Forever betyder ju föralltid? Hur många gånger sade vi inte att vi skulle bo på franska riväran, eller i drottningtornet, då vi tjafsade om vem som skulle få topvåningen. xD Hur många gånger sa vi inte föralltid? Vad hände med det egentligen? Vad hände med vårt träd? Våra crazy påhitt som att rulla ner för kullar mitt i natten och skrika som fan?
Shit vad man har växt upp. Och jag vet att ingen orkar läsa, vill bara skriva av mig. Fanns bilder från Sturet 07. Ja DET är något jag aldrig glömmer. Dock endel jag ångrar. Men äsch det var kul så länge det varade..
Ekholmen.. Herregud. O.O Så SJUKT mycket jag ångrar! Usch för all skit som hänt där. Misslyckad fest, misslyckat förhållande, misslyckad vänskap, misslyckat skateboeard-åkande... Men det finns ju bra minnen med. Som stjärnorna och lowridern, Heartbeats på repeat, powerking och chips, midnattssnack, skogsutflykter, pyromani och allmän vandalisering. (Yeah Im talking about the wall of death;) )
Sedan så finns det ju the so-called "gurkperioden" Now THATS some good memories! Falsterbo, Malmö-shopping, goda "kycklingrullar"(?) i ugn, svart SÖT hund, kramar, flum och samhörighet.
Mitt i allt underbara skedde ju dock det lilla olyckliga med att jag började bry mig. Alldeles för mycket. Jag blev tyst, för att inte säga osynlig. Bara för att rädslan för att säga "fel" var större än rädslan att försvinna.
Jag kommer ut ur det där nu, känns skönt att få babbla som besatt igen om allt och inget, om kanske lite väl för privata grejer. Men what the heck. :D
Jag är glad att jag inte längre har glasögon och mittbena.
Jag är glad att jag vågar skrika igen.
Jag är glad att jag lärt mig att det bara spelar roll vad mina vänner tycker.
Resten kan seriöst suga avrunkad getballe.
Shit! Vad jag har växt upp!
Kollade runt och hittade massa smått och gott, kopierade msn-konversationer med meningslösa bråk som då förstörde hela min tillvaro, bilder på så sjukt fantastiska tider, bilder från mindre fantastiska tider med.Det fanns bilder som gamla vänner tagit med webcamen, sjukt roliga miner eller bara bilder på den nyinförskaffade toppen. Men mest bilder som gör mig glad. För även om jag såg ut som ett jävla as så var jag fan lycklig innan jag kom på den dumma idéen att bry mig om vad andra tycker.
Saknar er, MAAD 4-EVER. Forever betyder ju föralltid? Hur många gånger sade vi inte att vi skulle bo på franska riväran, eller i drottningtornet, då vi tjafsade om vem som skulle få topvåningen. xD Hur många gånger sa vi inte föralltid? Vad hände med det egentligen? Vad hände med vårt träd? Våra crazy påhitt som att rulla ner för kullar mitt i natten och skrika som fan?
Shit vad man har växt upp. Och jag vet att ingen orkar läsa, vill bara skriva av mig. Fanns bilder från Sturet 07. Ja DET är något jag aldrig glömmer. Dock endel jag ångrar. Men äsch det var kul så länge det varade..
Ekholmen.. Herregud. O.O Så SJUKT mycket jag ångrar! Usch för all skit som hänt där. Misslyckad fest, misslyckat förhållande, misslyckad vänskap, misslyckat skateboeard-åkande... Men det finns ju bra minnen med. Som stjärnorna och lowridern, Heartbeats på repeat, powerking och chips, midnattssnack, skogsutflykter, pyromani och allmän vandalisering. (Yeah Im talking about the wall of death;) )
Sedan så finns det ju the so-called "gurkperioden" Now THATS some good memories! Falsterbo, Malmö-shopping, goda "kycklingrullar"(?) i ugn, svart SÖT hund, kramar, flum och samhörighet.
Mitt i allt underbara skedde ju dock det lilla olyckliga med att jag började bry mig. Alldeles för mycket. Jag blev tyst, för att inte säga osynlig. Bara för att rädslan för att säga "fel" var större än rädslan att försvinna.
Jag kommer ut ur det där nu, känns skönt att få babbla som besatt igen om allt och inget, om kanske lite väl för privata grejer. Men what the heck. :D
Jag är glad att jag inte längre har glasögon och mittbena.
Jag är glad att jag vågar skrika igen.
Jag är glad att jag lärt mig att det bara spelar roll vad mina vänner tycker.
Resten kan seriöst suga avrunkad getballe.
Comment the photo
Been there, done that *fan vad jag har problem med stavning X_x*
En sak som är lite lustigt är att iallafall jag då i min period tyckt jag var helt ensam och ingen förstod, jag tänkte aldrig på att det fanns personer som gick genom typ exakt samma sak. Det har jag iallafall sett och hört nu.
Vi är lika :o
Sturet 07 var awesome, kommer ihåg hur mycket vi garvade åt bollen som vägrade sluta brinna :D
(topvåningen är min)
(no, it's MINE!)
haha klart vi gör ;) vi bryr oss om så som du bryr dig om oss!
ahh vilka fina minnen jag började tänka på nu igen när du nämnde detta.. TACK :D!
Vad bra då. (=<br />
Haha visst får man flashback efter flashback när man börjar tänka tillbaka? :P
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/litche/408413405/
Visa toppen
Show footer