Tuesday 13 October 2015 photo 1/1
|
Igår va det besök hos veterinären för den här lilla damen. Hon har nyst en del den senaste månaden och hon har varit snuvig i vänster näsborre och det har runnit ur vänster öga.
Så för första gången i sitt 15 åriga liv fick hon hoppa in i en bur, åka bil och komma till en helt ny och okänd miljö. Hon jamade hela bil resan men inte mer än så. Tyckte ganska synd om henne när man hörde hennes oroliga jamande.
Väl inne på kliniken var hon jätte duktig. Det var folk som rörde sig och pratade runt om henne och hennes bur men allt hon gjorde var att hålla ögonen på mig och var jag var. Sen när hon förstod att jag satt intill hennes bur så la hon sig och vilade.
Det tog ett tag innan det blev vår tur men väl inne hos doktorn fick hon äntligen komma ut ur buren.
Jag måste medge att jag blev väldigt glad över hennes uppförande när läkaren undersökte henne. Jag såg på henne att hon inte tyckte om det alls men inte ett ända försök till att rivas eller bitas. Bara massa försök att slingra sig ur hans grepp. ^^
Vi fick reda på anledningen till hennes nosade är för att det sitter någonting i hennes näsa/tårkanal som blockerar och därför är hon snorig och därför det rinnig i ögat.
Som tur är var det ingen tandrot då han sa att hon hade finare tänder än vad han förväntar sig att en treårig katt ska ha. Detta innebär dock att han antog att det är en cancer tumör som blockerar hennes nos.
Dock finns det en liten chans att det är så att hon bara fått upp något grässtrå eller nått frö men det va inte så troligt. Så nu har vi fått näsdroppar och ögondroppar så att hennes svullnad ska gå ner och så allt smuts som samlats där på grund av blockeringen ska försvinna.
Hon är helt okej med ögondropparna men tydligen smakar det riktigt illa med näsdropparna. Så som plåster på såren så köpte vi lite lyx mat som hon älskar. :)
Så om vi har tur nu så är det ett gräsfrö eller nått annat. Om inte vi har den turen så hoppas jag att det är en godartad tumör som hon inte stör sig allt för mycket på. Veterinären sa nämligen att vi kanske måste ge henne droppar i nos och öga resten av hennes liv för att se till att hålla rent men annars om hon inte stör sig på det så kan hon leva med den.
Så ja, både positiva och negativa besked blev det. Men så länge hon mår bra så är jag nöjd. Och jag kommer göra allt för att hon ska få det så bra som möjligt! ♡♡♡♡
Så för första gången i sitt 15 åriga liv fick hon hoppa in i en bur, åka bil och komma till en helt ny och okänd miljö. Hon jamade hela bil resan men inte mer än så. Tyckte ganska synd om henne när man hörde hennes oroliga jamande.
Väl inne på kliniken var hon jätte duktig. Det var folk som rörde sig och pratade runt om henne och hennes bur men allt hon gjorde var att hålla ögonen på mig och var jag var. Sen när hon förstod att jag satt intill hennes bur så la hon sig och vilade.
Det tog ett tag innan det blev vår tur men väl inne hos doktorn fick hon äntligen komma ut ur buren.
Jag måste medge att jag blev väldigt glad över hennes uppförande när läkaren undersökte henne. Jag såg på henne att hon inte tyckte om det alls men inte ett ända försök till att rivas eller bitas. Bara massa försök att slingra sig ur hans grepp. ^^
Vi fick reda på anledningen till hennes nosade är för att det sitter någonting i hennes näsa/tårkanal som blockerar och därför är hon snorig och därför det rinnig i ögat.
Som tur är var det ingen tandrot då han sa att hon hade finare tänder än vad han förväntar sig att en treårig katt ska ha. Detta innebär dock att han antog att det är en cancer tumör som blockerar hennes nos.
Dock finns det en liten chans att det är så att hon bara fått upp något grässtrå eller nått frö men det va inte så troligt. Så nu har vi fått näsdroppar och ögondroppar så att hennes svullnad ska gå ner och så allt smuts som samlats där på grund av blockeringen ska försvinna.
Hon är helt okej med ögondropparna men tydligen smakar det riktigt illa med näsdropparna. Så som plåster på såren så köpte vi lite lyx mat som hon älskar. :)
Så om vi har tur nu så är det ett gräsfrö eller nått annat. Om inte vi har den turen så hoppas jag att det är en godartad tumör som hon inte stör sig allt för mycket på. Veterinären sa nämligen att vi kanske måste ge henne droppar i nos och öga resten av hennes liv för att se till att hålla rent men annars om hon inte stör sig på det så kan hon leva med den.
Så ja, både positiva och negativa besked blev det. Men så länge hon mår bra så är jag nöjd. Och jag kommer göra allt för att hon ska få det så bra som möjligt! ♡♡♡♡