May
Wednesday 11 February 2009 photo 1/1
|
Du dansade balett på broräckena om kvällarna
Kände döden rusa fram och tillbaka under dina fötter
Och som om du vore Mary Poppins med ett paraply i händerna
Gjorde du piruett efter piruett med ett självsäkert leende på läpparna
Och jag minns att jag undrade om du visste
Hur mycket du riskerade att förlora
Du trollade fram magiska tabletter om nätterna
Kände smaken av otillåtet gift sprida sig i blodomloppet
Och som om varje andetag vore det sista du andats in, andats ut
Levde du sekund efter sekund i en neonvärld hundra divisioner bort
Och jag minns att det var då jag insåg att du visste
Att droger inte förlänger utan förkortar
Du vaknade alltid upp i någons säng om mornarna
Kände baksmällan pulsera ikapp med blåmärkena inuti själen
Och som om smärta endast vore något för svaga, för trasiga och veka
Drog du på dig plagg efter plagg och stängde tyst dörren efter dig
Och jag minns att du satte ord på känslan senare
Att skam är tvillingsyster till ångest
Du brukade ligga med huvudet i mitt knä dagen efter
Jag kammade ditt hår och viskade varför vackraste, varför
Och du vände dig om och tittade på mig med dina grönblå matta ögon
Och med en låg och nästan ljudlös röst svarade du tyst
Att det inte spelar ingen roll, ingenting spelar roll
För det är ju bara livet det handlar om!
Kände döden rusa fram och tillbaka under dina fötter
Och som om du vore Mary Poppins med ett paraply i händerna
Gjorde du piruett efter piruett med ett självsäkert leende på läpparna
Och jag minns att jag undrade om du visste
Hur mycket du riskerade att förlora
Du trollade fram magiska tabletter om nätterna
Kände smaken av otillåtet gift sprida sig i blodomloppet
Och som om varje andetag vore det sista du andats in, andats ut
Levde du sekund efter sekund i en neonvärld hundra divisioner bort
Och jag minns att det var då jag insåg att du visste
Att droger inte förlänger utan förkortar
Du vaknade alltid upp i någons säng om mornarna
Kände baksmällan pulsera ikapp med blåmärkena inuti själen
Och som om smärta endast vore något för svaga, för trasiga och veka
Drog du på dig plagg efter plagg och stängde tyst dörren efter dig
Och jag minns att du satte ord på känslan senare
Att skam är tvillingsyster till ångest
Du brukade ligga med huvudet i mitt knä dagen efter
Jag kammade ditt hår och viskade varför vackraste, varför
Och du vände dig om och tittade på mig med dina grönblå matta ögon
Och med en låg och nästan ljudlös röst svarade du tyst
Att det inte spelar ingen roll, ingenting spelar roll
För det är ju bara livet det handlar om!
Visa toppen
Show footer