August
Sunday 5 July 2015 photo 1/2
|
så nu är man där i livet.. när alla gifter sig och ler i solen mot framtiden tillsammans.
Jag läste (halva) boken av Paulo Choelo "Segraren står ensam" en gång.. innan jag tappa bort den och inte kunde läsa klart den.
Men ibland tror jag det är så jag lever.. Jag är ensam, men jag är segraren.. va nu det är? Jag tror alla utan kärlek och inte söker den eller håller i den och värnar om den är förloraren. Men segraren på bild, bok, ihågkommen.. en skapare och konstnär, talangful.. och ensam. Som Ingmar Bergman, Akilles, Elvis och Marilyn Monroe. Så vad väljer man? att bli ihågkommen för alltid och dö i sin ensamma framgång? Eller njuta av livet och följa den naturliga gången av kärlek familj och barnbarn och.. dä.
Om vi nu bara lever en gång.. är det väll sjukt onödigt att försöka va nåt för alla andra att titta på och imponera på? Och samma sak med samhället i allmänhet.. vem fan bryr sig om du är 5kilo smalare och ser ut som hon på affishen i buskuren.. vi glömmer att leva, känna, lukta, röra och vara där vi är, med den/dom vi är med. att se och känna är så underskattat. Vi förlorar oss själva i att imponera alla runt om oss.. spela ett spel med varandra som inte betyder ett skvatt.
Ne hörrni.. jag vill leva, jag vill vara, njuta, älska.. leva.
Jag väljer att känna livet och vara i livet.. inte vara en ihågkommen bild för framtiden.. ett tomt skal som log mot kameran och blev ihågkommen.. levde i bilder och spel men aldrig levde riktigt här och nu och dog utan att ha känt det där.. som folk kallar.. kärlek (hur fjantigt det än låter). Den bilden förblir meningslös då, för det va ett skal.
Annons
Visa toppen
Show footer