June
Thursday 3 December 2009 photo 1/1
|
kniven i mitt bröst kommer vara där tills ja dör.
ja kommer alltid ångra de ja gjort men ja vet att de va de ända ja kunde göra,
alla säger att man är känslig o så men de e nt bara ja som har känslor som ja ändvänder. nu e dom ledsna o de kommer dom va tills jadu tills nyår elr längre...
ja vet nt ens om ja klarar mejj så länge asså allt som händer runt om mejj e dumt o alla tycker ja e en ful jävel som tror ja e nåt elr försöker att vara.
men de ända ja verkligen försökte vara de var en bra kompis men tydligen lyckades ja nt me de. ja misslyckades lika stort i de som snitt betygen är i matte-.- o de e dålig.
men en sak är ja säker på o de är att ja nt försöker vara nåt ja nt är utan ja är mejj själv o kommer alltid vara.
ja har inga vänner kvar som ja har o kan krama om o känna mejj trygg i. jahar inget knä att sitta i ja har ingenting som kan kallas trygghet.
de ända ja har är mejj själv o de e nt mke...
ja hatar mejj själv bokstavligt talat o alla hatar mejj så de e nog nt så konstigt.
de ja hade va väl bra. ja hade ett perfekt liv för ungefär två månader sen
men nu e allt skiit.
de har vart skiit i dom närmaste två månaderna,
o ni fattar nt ens vad ni gjort?
ja kan verkligen nt förstå hur vissa människor tänker,
men ja alla är ju olika-.-
asså att ni nt märkt att ja mått dåligt? ja har lixom nt skrattat som vanligt
på över två månader till o me...
nu lever ja i nuet o tar allt som de kommer o de funkar bra. faktiskt så har ja hittat personer ute i sverige som verkligen förstår o sånt men de e nt många...
men de e väldigt många som går igenom samma sak som ja just nu o ja kan nt fatta att de e så många för nåra måste ju ha de bästa i sit liv nu elr ja vet iaf en som har den bästa tid i sitt liv nu men ja nämner inga namn för då e man ju nt så snäll elr?
de e tur att de finns förstående människor ute i världen annars hade ja nt funnits nu.
då hade ja vart bort för en månad sen minst.
o ja säger inget av de här för att bara ha en historie elr nåt för allt ja har skrivit har ja skrivit ur mitt hjärta.
o ärligt så känns de som att få en kniv i bröstet o vrida om flera varv o alldelles nyss så vred gud ett varv till. ja HATAR mitt liv o vill nt längre menn ja har lovat min faster att vara stark o hon tror på mejj på riktigt.
o ja sa att ja skulle glömma allt men de går ju nt när ja blir påmind hela tin?
som i dag då tittade ja i ''boken om mejj'' där de stog om ''oss'' när vi va små o allt bär vi va på parken så o ja jätte många minnen asså ja hållde fan på o börja böla mitt på lektionen men höll inne för att ja sa att ja nt ska gråta fler tårar för dejj/er. men nu har ja ändå nt hållit de för nu sitter ja o bölar.
ni sa att ni mådde dålaigt båda två men ni har ingen anning om hur de känns o bli dissad av alla o då menar ja ALLA, mina bästa kompisar dissa mejj kuratorn dissar mejj min familj finns nt där för mejj ja har ingen att prata med elr krama o känna mejj älskad elr åt minståne omtycket lite grann men nejj ingen finns där.
ja vill nt va den hatade längre men ja e de o kan nt göra nåt åt de.
o nu gick kniven nyss ett varv till o efter nåra varv till så orkar ja nt mer på riktigt o de e nt nåt ja skriver ja menar allvar..
ja kommer alltid ångra de ja gjort men ja vet att de va de ända ja kunde göra,
alla säger att man är känslig o så men de e nt bara ja som har känslor som ja ändvänder. nu e dom ledsna o de kommer dom va tills jadu tills nyår elr längre...
på över två månader till o me...
nu lever ja i nuet o tar allt som de kommer o de funkar bra. faktiskt så har ja hittat personer ute i sverige som verkligen förstår o sånt men de e nt många...
men de e väldigt många som går igenom samma sak som ja just nu o ja kan nt fatta att de e så många för nåra måste ju ha de bästa i sit liv nu elr ja vet iaf en som har den bästa tid i sitt liv nu men ja nämner inga namn för då e man ju nt så snäll elr?
de e tur att de finns förstående människor ute i världen annars hade ja nt funnits nu.
då hade ja vart bort för en månad sen minst.
o ja säger inget av de här för att bara ha en historie elr nåt för allt ja har skrivit har ja skrivit ur mitt hjärta.
o ärligt så känns de som att få en kniv i bröstet o vrida om flera varv o alldelles nyss så vred gud ett varv till. ja HATAR mitt liv o vill nt längre menn ja har lovat min faster att vara stark o hon tror på mejj på riktigt.
o ja sa att ja skulle glömma allt men de går ju nt när ja blir påmind hela tin?
som i dag då tittade ja i ''boken om mejj'' där de stog om ''oss'' när vi va små o allt bär vi va på parken så o ja jätte många minnen asså ja hållde fan på o börja böla mitt på lektionen men höll inne för att ja sa att ja nt ska gråta fler tårar för dejj/er. men nu har ja ändå nt hållit de för nu sitter ja o bölar.
ni sa att ni mådde dålaigt båda två men ni har ingen anning om hur de känns o bli dissad av alla o då menar ja ALLA, mina bästa kompisar dissa mejj kuratorn dissar mejj min familj finns nt där för mejj ja har ingen att prata med elr krama o känna mejj älskad elr åt minståne omtycket lite grann men nejj ingen finns där.
ja vill nt va den hatade längre men ja e de o kan nt göra nåt åt de.
o nu gick kniven nyss ett varv till o efter nåra varv till så orkar ja nt mer på riktigt o de e nt nåt ja skriver ja menar allvar..
Comment the photo
Finns<33
/m
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maddeaandersson/428421599/
Visa toppen
Show footer