Tuesday 15 April 2008 photo 5/5
|
Glömde såklart att tända ett ljus för Engla igår men jag skänker en tanke till familjen nu istället. Jag läste precis brevet från hennes föräldrar till allmänheten. När jag läser det går det en rysning över hela min kropp och en känsla av obehag sprider sig i mig. Fatta vad hennes mamma har brottats med de senaste dagarna. Varför lät jag henne cykla själv? Varför mötte jag inte henne? Men något de inte förstår är att det inte är deras fel. Anders 42 är problemet. Hur kan någon var så sjuk att men bara åker runt och letar efter offer. Jag vill absolut inte veta vad han har gjort med henne innan han dödade henne. Tacka gud för att den där personen med den nya kameran kom förbi och hann få en bild på Mördarens bil, annars hade det tagit ett bra tag innan de hade fått tag på honom. Nu är det säkert en stor lättnad för familjen att veta att hon inte plågas utan att hon vilar i frid.
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.