Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Forgotten password?
  • Logga in med
Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Annons
Sign up!

March 2018

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
 
 

April 2018

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
 
 
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
 
 
 
 
 
 
 

Wednesday 24 July 2013   photo 1/1

Working one's way out of the skrivsvacka. Stycket är från senaste boken, med alven Lzanne som jobbar åt en gammal soldat, vars syster är förståndshandikappad. Lzanne gillar henne inte, to say the least.
Varför jag laddar upp just det stycket har ingenting med texten att göra, samtidigt som det har allt med texten att göra. Jag har nämligen börjat fundera på det här med att vara originell. Klart man vill vara originell. Man vill vara J.K. Rowling med hennes Harry Potter eller George Lucas med sitt Star Wars. Man vill inte att folk ska kunna dra paralleller eller jämföra, säga att "karaktären A beter sig som karaktären B ur boken C, och förhållandet liknar det mellan D och E i bok F". 
Samtidigt som man vill vara originell vill man (läs; jag) inte vara så pass dråplig att jag ger karaktärerna, folket, personerna helt absurda karaktärsdrag, vars enda syfte är just att göra dem originella. Jag kan göra en gammal gubbe som efter felnäring eller sjukdom fått rosa hår, och som blivit dragen i öronen så ofta att de blivit jättelånga och han kan använda dem till att flyga med, under trängda situationer. Det är väl originellt, men knappast bra.
Jag har många olika slags karaktärer i den nya boken, eftersom det kommer bli den första omfattande boken där jag har med både alver (av olika slag) och dvärgar, drakar och demoner. Riktigt highfantasy, helt enkelt, av det brutala, mörka slaget. Or so is the idea at least. Men som vanligt när jag börjar analysera dem märker jag likheter med andra personer och idéer, och man (läs; jag) tappar suget. Igen.
Ta den förståndshandikappade systern, Jannike. Jag tänkte att det är det nog inte många som har i sina fantasyböcker (do note att detta inte är anledningen till att hon är med, utan hennes handikapp har en betydande roll i storyn) och var happy and fine with it. Nu har jag grindat hela första säsongen av Hemlock Grove på Netflix, där en av huvudrollerna har en syster som... inte är förståndshandikappad, men är väldigt speciell. Snacka om att spricka hål på den ballongen.
En annan snubbe som är med i boken är treblodad. Det vill säga, han är både ljusalv, mörkeralv och människa. Dessutom är han född utanför äktenskapet och hans pappa råkar vara klanledare för en av de många klanerna som mörkeralvslandet håller. Fine and dandy, again, men utan att ha läst böckerna eller sett serien... Är inte Jon Snow i Game of Thrones något liknande? Peppen punkterad igen.
Klart man vill vara originell, men det är himlans svårt att bli originell, och är man inte det känner man sig jämlans klyschig istället. Vill säga att alla bra idéer är snodda, men det är de inte. De finns där ute. Gäller bara att hitta dem, och det är när man tror sig ha hittat en av de där idéerna, för att sedan inse att allt man har är brottstycken av andra koncept... det är då man hamnar i skrivsvacka. I synnerhet om man dessutom känner sig ha tappat stilen. 
Jag måste komma tillbaka till att skriva såsom jag vill skriva, inte som andra vill läsa.
Det är det enda sättet.

Working one's way out of the skrivsvacka. Stycket är från senaste boken, med alven Lzanne som jobbar åt en gammal soldat, vars syster är förståndshandikappad. Lzanne gillar henne inte, to say the least.

Varför jag laddar upp just det stycket har ingenting med texten att göra, samtidigt som det har allt med texten att göra. Jag har nämligen börjat fundera på det här med att vara originell. Klart man vill vara originell. Man vill vara J.K. Rowling med hennes Harry Potter eller George Lucas med sitt Star Wars. Man vill inte att folk ska kunna dra paralleller eller jämföra, säga att "karaktären A beter sig som karaktären B ur boken C, och förhållandet liknar det mellan D och E i bok F". 

Samtidigt som man vill vara originell vill man (läs; jag) inte vara så pass dråplig att jag ger karaktärerna, folket, personerna helt absurda karaktärsdrag, vars enda syfte är just att göra dem originella. Jag kan göra en gammal gubbe som efter felnäring eller sjukdom fått rosa hår, och som blivit dragen i öronen så ofta att de blivit jättelånga och han kan använda dem till att flyga med, under trängda situationer. Det är väl originellt, men knappast bra.

Jag har många olika slags karaktärer i den nya boken, eftersom det kommer bli den första omfattande boken där jag har med både alver (av olika slag) och dvärgar, drakar och demoner. Riktigt highfantasy, helt enkelt, av det brutala, mörka slaget. Or so is the idea at least. Men som vanligt när jag börjar analysera dem märker jag likheter med andra personer och idéer, och man (läs; jag) tappar suget. Igen.

Ta den förståndshandikappade systern, Jannike. Jag tänkte att det är det nog inte många som har i sina fantasyböcker (do note att detta inte är anledningen till att hon är med, utan hennes handikapp har en betydande roll i storyn) och var happy and fine with it. Nu har jag grindat hela första säsongen av Hemlock Grove på Netflix, där en av huvudrollerna har en syster som... inte är förståndshandikappad, men är väldigt speciell. Snacka om att spricka hål på den ballongen.

En annan snubbe som är med i boken är treblodad. Det vill säga, han är både ljusalv, mörkeralv och människa. Dessutom är han född utanför äktenskapet och hans pappa råkar vara klanledare för en av de många klanerna som mörkeralvslandet håller. Fine and dandy, again, men utan att ha läst böckerna eller sett serien... Är inte Jon Snow i Game of Thrones något liknande? Peppen punkterad igen.

Klart man vill vara originell, men det är himlans svårt att bli originell, och är man inte det känner man sig jämlans klyschig istället. Vill säga att alla bra idéer är snodda, men det är de inte. De finns där ute. Gäller bara att hitta dem, och det är när man tror sig ha hittat en av de där idéerna, för att sedan inse att allt man har är brottstycken av andra koncept... det är då man hamnar i skrivsvacka. I synnerhet om man dessutom känner sig ha tappat stilen. 

Jag måste komma tillbaka till att skriva såsom jag vill skriva, inte som andra vill läsa.

Det är det enda sättet.

Annons
Log in to comment the photo:
huldrehamn Tue 30 Jul 2013 21:07
Ja, det är det enda sättet, att skriva som man vill skriva! Jag tror nog du kan vara originell. Men man kanske inte måste vara superoriginell, utan bara ha en egen tvist eller färga redan befintliga företeelser med ditt eget "filter" s a s?
Som min bok Andeviskning t ex. Kanske har någon skrivit liknande, det finns ju definitivt böcker både om kärlek och spöken, men jag hoppas att just min mix ska vara annorlunda, särskilt som alla spökmöten är mer eller mindre självupplevda :o)
Men ja, jag förstår frustrationen och dilemmat =/
Hur som helst tyckte jag mycket om stycket, och blev nyfiken på både Jannike och Lzanne. Gillar kontrasten mellan hennes virrighet och hans strävan efter ordning! :o) Du kan det här, så är det bara! :D
Sjazna Thu 25 Jul 2013 14:17
I fallet Harry Potter så blev Rowling närapå stämd för plagiat på Eva Ibbotsons bok "Hemligheten på perrong 13" (vilken också är rätt lik HP-grunden, to be honest), så inte ens hon var originell ;)

Jag tror att hemligheten är inte att vara originell, det är att skriva det du älskar och det du vill berätta. Att göra det på ditt sätt, i din stil. Du kan skriva exakt samma grej som nån annan, men eftersom du gör det på ditt sätt så är det din grej - och folk kommer älska det för att det ÄR din grej! Folk ser skillnad. Även om de kanske inte kan säga vad som gör skillnaden så känner och ser folk skillnad även mellan storys som är snarlika.
Så andas, vännen, och skriv på med entusiasm och känsla. Du har skrivandet i blodet och är så fruktansvärt duktig på det. Dina berättelser är viktiga de också - de förtjänar att höras! Låt inte något så "simpelt" som "originalitet" slå ner dig ;) Du och dina idéer är fantastiska, och jag tycker definitivt du ska köra på!
makeamess Thu 25 Jul 2013 15:23
Tack så himla <3

Jag tror att strävan att vara originell grundar sig i rädslan att folk tröttnar eller tycker att det är tråkigt om de har läst samma koncept/om samma typ av människor tidigare. Men du har rätt. Jag försökte skriva som någon annan och det blev helfel och sedan dess har jag inte försökt igen. Upp på hästen igen. <3
Sjazna Thu 25 Jul 2013 20:00
Det är förståeligt, den rädslan. Heck, det är en av anledningarna till varför jag inte skriver själv, även om jag har saker jag skulle vilja skriva.
Ja helt klart! Upp på hästen! Du kommer få en fantastisk ridtur bara du litar på hästen (din förmåga och känsla) att bära dig dit du vill, I'm certain of it <3
Anonymous Thu 25 Jul 2013 10:18
Jag tror jag skulle bli mindre rädd att kela med en enorm nattfjäril än att någonsin stöta på Lzanne. =u= He gives me the creeps!
makeamess Thu 25 Jul 2013 10:11
Jag har sådan grym hatkärlek för honom, vilket inte är bra för man ska egentligen hålla sig objektiv men... Ja. Jag hade hellre låtit någon kräkas i mitt knä än träffat honom jag med >___>
HuntingRiddick Thu 25 Jul 2013 09:20
Jag vet ju det redan, men vad bra du skriver. :) lockande.
Och något originellt är lika svårt som du säger. Storyn i helhet får väl ta och bli något extra, istället för karaktärerna i sig. :)
makeamess Thu 25 Jul 2013 10:25
Åh :'3 Du förstår nog inte hur mycket det gör, den lilla kommentaren~
Och jo, jag får hoppas på att även om beståndsdelarna har gjorts förr, så sätts de ihop till något nytt :3
HuntingRiddick Thu 25 Jul 2013 10:34
Tro mig när jag säger att du har det där lilla extra för att du ska kunna få ut en bok en dag.. ;)
Melflickan Thu 25 Jul 2013 06:39
Påminn mig att läsa och kommentera när jag slutat jobba!
makeamess Thu 25 Jul 2013 10:25
*påminner!*
Melflickan Thu 25 Jul 2013 10:25
... I'm retarded och trycker på bilden i förväg
@Melflickan
Nu KAN det inte misslyckas 8)
makeamess Thu 25 Jul 2013 10:37
Haha! Jag gör likadant >__> Jag påminner också!
@Melflickan mwahahaha :3
Alwarion Thu 25 Jul 2013 00:16
Åh, stycket från boken var ju underbart. =)

Kan dock inte uttala mig om varken det ena eller andra fallet, eftersom jag inte är bekant med varken det ena eller det andra exemplet (såg typ första säsongen av GoT men tröttnade). Men jag vet exakt hur svårt det är att vara originell. Just när man tror att man hittat något eget, så hittar man någonting annat som är precis det som man själv tänkte på.. Jag skrev en novell (som jag ville skulle bli något större) typ runt 2003, med drakar, drakviskare (har för mig jag kallade dem så, de kunde kommunicera med drakar iaf) och en hel del annat fantasyaktigt. Typ ett halvår efter att jag hade skrivit klart novellen så hittade jag Eragon i bokhandeln. Det var precis samma grundidé jag hade haft. Kände mig lagom motiverad till att skriva min tänkta uppföljare då, så den blev aldrig av.

Hur man än försöker så kommer det förmodligen alltid finnas någon annan som har en snarlik tanke som du (eller som redan haft den tanken), vilket gör det kanske näst intill omöjligt att vara helt originell. Men jag tror på att skriva det man själv gillar, och inte tänka så mycket på vad andra tycker. Om man slutar att leta paralleller mellan sina karaktärer och andras så raderar man nog en ganska stor inbillad börda i sitt skrivande. Jag kan ofta dra paralleller mellan olika böcker och karaktärer i det jag läser, men jag tycker det är lite kul, att kunna hitta samma karaktärsdrag hos olika karaktärer hos olika författare.

Detta var, förstås, menat i ett uppmuntrande syfte. Lyckades jag inte förmedla det kan du ignorera allt jag skev. ;)
makeamess Thu 25 Jul 2013 10:24
Tack så jätte! :'3 Verkligen något man behöver höra när man i är i skrivsvacka.

Och visst är det avtändande? På något sätt känns det som att folk som blivit publicerade är "norm", och att det är standarden som man ska sikta på. Jag försöker tänka att även om de HAR blivit publicerade och blir "stora", så behöver det inte betyda att de är bäst, ens bra. Även om det går dåligt ibland >___> Och Eragon är ju en ripoff av Star Wars, så det kan du trösta dig med ;)

Och jag blev uppmuntrad! Verkligen skönt att höra andras åsikter om sådant här, annars sitter man i egna tankar och kommer ingenvart. Det jag vill komma bort ifrån tror jag är typen av standardkaraktärer. Det vill säga, karaktärer man genast tror sig förstå, som blir förutsägbara i hur de handlar, tänker och gör. Ondingen som vill ta över världen är trots allt på samma sätt i alla filmer, och det är väl det jag vill komma bort från xD

15 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/515409914/