April
Sunday 1 February 2009 photo 2/5
|
fortfarande är texterna jag skriver ett sätt för mig att komma ifrån mina problem ett tag.
jag vet egentligen inte vad som har hänt i mitt liv, hela tvåtusenåtta mådde jag rent åt helvete, men jag började om och jag har faktiskt mått riktigt bra första månaden det här året. jag tänker inte låta det ändras, för varför ska jag behöva gå runt och må dåligt? jag förtjänar inte det snack som går om mig just nu, det gör jag verkligen inte. jag är så jävla trött på patetiska människor som försöker få mina vänner emot mig.. jag har tillräckligt med problem att tänka på. en tjej skrev en text om mig för någon dag sen, som ni kan läsa på http://missnorman.blogg.se -jag vet inte vad ni tycker, om det här stämmer om mig. men om jag nu ska försvara mig själv så är jag fan inte självisk och det enda jag har gjort i mina senaste år är att bry mig om mina vänner. jag har inte brytt mig om mig själv ett skit, jag skriver sånna här texter lite då och då för att glömma och fortsätta leva.. och det hjälper! jag är inte den personen som gråter inför folk, som verkligen pratar ut med folk. jag har en del som jag kan prata med om allt. det är bland annat jessica maarup.
och jag tänker verkligen inte låta dig louise förstöra vår vänskap, du kan försöka men jag låter dig inte göra det. egentligen så tycker inte jag om att skriva namn och peka ut folk som jag inte tycker om, men du har verkligen gått för långt. att du och ebba har gaddat ihop er är väl jättetrevligt för er. men ni kommer inte kunna såra mig för det, för jag har mina äkta vänner som jag älskar mest av allt. jag klarar mig bra utan er, jag har gjort det i flera år så varför skulle jag inte göra det nu?
det jag egentligen har prolem med just nu är min pappa, det vet väl alla vid det här laget tror jag, jag orkar inte bry mig och har sagt upp kontakten med honom helt nu.. jag ska antagligen försöka prata med någon om enskild vårdnad också, efter att det är klart så kan jag börja leva helt igen. har ni läst såhär långt och tänker något liknande som "palla att hon klagar.. hon har fan det bra.." så kan ni sluta läsa, för jag tänker fortsätta skriva en stund till.
det som har hänt mellan mig och min pappa, kanske är det dags att ni får reda på vad det egentligen är som händer.. det är såhär att mina föräldrar skildes när jag var fem år, jag och min bror bodde hos pappa varannan helg.. men inte ens det fungerade. så ganska snart bestämdes det att jag skulle bo hos mamma alltid. jag trivs så otroligt bra här hemma och jag kommer aldrig någonsin ångra att jag inte bott hos pappa mer, men att ha en pappa som aldrig har brytt sig om känns förjävligt, det är förjävligt. jag vet inte hur många som har det såhär och jag säger absolut inte att jag är ensam om det för det är jag inte, långt ifrån. men att jag inte mår bra över det här, att jag inte orkar hålla tyst längre är upp till mig. det spelar ingen roll hur många som har det såhär, faktiskt. men nu, jag har precis fyllt femton år, i tio år har jag varit utan en pappa. jag har haft en vuxen människa som verkligen bryr sig om mig och det är min helt fantastiska mamma. hade jag inte haft henne så hade jag inte funnits idag, det kan jag säga helt ärligt. för hon är den som har stoppat mig de få gånger jag verkligen inte velat vara kvar här, det är hon som alltid har somna bredvid mig när jag gråtit mig till söms.
så tack mamma, tack för att du är världens finaste människa! och angående min resa till paris tillsammans med pappa så har det ju gått en del rykten har jag förstått. och nej, det var inte så att jag inte följde med för att jag inte fick äta på bk, verkligen inte. problemet var det att pappa sa till mig ca en timme innan vi skulle åka att jag absolut inte kunde äta hos honom innan vi åkte, eller att jag kunde få mat på flygplatsen. för det skulle mamma ordna.. men problem nummer två var att mamma var i stockholm den här dagen och hur skulle hon fixa mat till mig från stockholm? det blev alltså en himla massa problem och pappa sa saker som:
"din jävla mamma kan aldrig fixa någonting, hon gör ingenting för att det här ska fungera! osv. och efter allt min pappa gjort/ inte gjort mot mig så kan jag inte tillåta honom säga sådant om min mamma, faktiskt. så jag sa ifrån och vi började bråka, ofc. och det slutade med att jag skrek:
"ta med dig äckel-ulla istället och dra åt helvete." och sedan dess har vi inte pratat, det har gått lite mer än en månad nu, förjävligt känns det. men jag behöver honom inte och han ska inte få ha med mig att göra mer, tyvärr kanske ni skulle sagt. men nej, det är skönt.
jag vet egentligen inte vad som har hänt i mitt liv, hela tvåtusenåtta mådde jag rent åt helvete, men jag började om och jag har faktiskt mått riktigt bra första månaden det här året. jag tänker inte låta det ändras, för varför ska jag behöva gå runt och må dåligt? jag förtjänar inte det snack som går om mig just nu, det gör jag verkligen inte. jag är så jävla trött på patetiska människor som försöker få mina vänner emot mig.. jag har tillräckligt med problem att tänka på. en tjej skrev en text om mig för någon dag sen, som ni kan läsa på http://missnorman.blogg.se -jag vet inte vad ni tycker, om det här stämmer om mig. men om jag nu ska försvara mig själv så är jag fan inte självisk och det enda jag har gjort i mina senaste år är att bry mig om mina vänner. jag har inte brytt mig om mig själv ett skit, jag skriver sånna här texter lite då och då för att glömma och fortsätta leva.. och det hjälper! jag är inte den personen som gråter inför folk, som verkligen pratar ut med folk. jag har en del som jag kan prata med om allt. det är bland annat jessica maarup.
och jag tänker verkligen inte låta dig louise förstöra vår vänskap, du kan försöka men jag låter dig inte göra det. egentligen så tycker inte jag om att skriva namn och peka ut folk som jag inte tycker om, men du har verkligen gått för långt. att du och ebba har gaddat ihop er är väl jättetrevligt för er. men ni kommer inte kunna såra mig för det, för jag har mina äkta vänner som jag älskar mest av allt. jag klarar mig bra utan er, jag har gjort det i flera år så varför skulle jag inte göra det nu?
det jag egentligen har prolem med just nu är min pappa, det vet väl alla vid det här laget tror jag, jag orkar inte bry mig och har sagt upp kontakten med honom helt nu.. jag ska antagligen försöka prata med någon om enskild vårdnad också, efter att det är klart så kan jag börja leva helt igen. har ni läst såhär långt och tänker något liknande som "palla att hon klagar.. hon har fan det bra.." så kan ni sluta läsa, för jag tänker fortsätta skriva en stund till.
det som har hänt mellan mig och min pappa, kanske är det dags att ni får reda på vad det egentligen är som händer.. det är såhär att mina föräldrar skildes när jag var fem år, jag och min bror bodde hos pappa varannan helg.. men inte ens det fungerade. så ganska snart bestämdes det att jag skulle bo hos mamma alltid. jag trivs så otroligt bra här hemma och jag kommer aldrig någonsin ångra att jag inte bott hos pappa mer, men att ha en pappa som aldrig har brytt sig om känns förjävligt, det är förjävligt. jag vet inte hur många som har det såhär och jag säger absolut inte att jag är ensam om det för det är jag inte, långt ifrån. men att jag inte mår bra över det här, att jag inte orkar hålla tyst längre är upp till mig. det spelar ingen roll hur många som har det såhär, faktiskt. men nu, jag har precis fyllt femton år, i tio år har jag varit utan en pappa. jag har haft en vuxen människa som verkligen bryr sig om mig och det är min helt fantastiska mamma. hade jag inte haft henne så hade jag inte funnits idag, det kan jag säga helt ärligt. för hon är den som har stoppat mig de få gånger jag verkligen inte velat vara kvar här, det är hon som alltid har somna bredvid mig när jag gråtit mig till söms.
så tack mamma, tack för att du är världens finaste människa! och angående min resa till paris tillsammans med pappa så har det ju gått en del rykten har jag förstått. och nej, det var inte så att jag inte följde med för att jag inte fick äta på bk, verkligen inte. problemet var det att pappa sa till mig ca en timme innan vi skulle åka att jag absolut inte kunde äta hos honom innan vi åkte, eller att jag kunde få mat på flygplatsen. för det skulle mamma ordna.. men problem nummer två var att mamma var i stockholm den här dagen och hur skulle hon fixa mat till mig från stockholm? det blev alltså en himla massa problem och pappa sa saker som:
"din jävla mamma kan aldrig fixa någonting, hon gör ingenting för att det här ska fungera! osv. och efter allt min pappa gjort/ inte gjort mot mig så kan jag inte tillåta honom säga sådant om min mamma, faktiskt. så jag sa ifrån och vi började bråka, ofc. och det slutade med att jag skrek:
"ta med dig äckel-ulla istället och dra åt helvete." och sedan dess har vi inte pratat, det har gått lite mer än en månad nu, förjävligt känns det. men jag behöver honom inte och han ska inte få ha med mig att göra mer, tyvärr kanske ni skulle sagt. men nej, det är skönt.
helt ärligt vad är det du håller på med ?
jag står varken på din eller louise sida. så kom inte oh säg sånt, utan saken är de att om du nu skulle skriva om vad louise & ebba gör mot dig varför drar du då in din pappa ? oh du har så mycket problem med honom, oh ditt liv var ett helvete 2008 osv? vad tjänar du på de? vad tjänar du på att skriva dina problem på bilddagboken ?
för att folk ska bry sig ?
jag gjorde det ett tag visst jag tyckte synd om dig ett tag, men jag fattar inte du tar inte vara på dom som bryr sig om dig ju ?! alla som bryr sig behåller du i max 4 veckor !? finns det en vän du inte har bråkat med ? finns det en vän som du inte har berättat alla dina problem för ? fattar verkligen inte vad ni håller på med ?
om nu du & louise & ebba har så jävla mycket problem va då inte så fega oh vill ha uppmärksamhet genom bilddagboken.
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/malinfroderberg/326236884/
Visa toppen
Show footer