Jag orkar inte leva efter dina krav.
Vem var det som alltid la sin tid? Jag.
Vem var det som alltid ringde? Jag.
Vem var det som alltid frågade om vi kunde träffas? Jag.
Vem var det som alltid sa "jag älskar dig"? Jag.
Eller visst. Du sa det. Men om jag inte sa det först så viskade du det eller sa inget alls.
Jag ville göra det bra.
Jag ville att det skulle fungera.
Jag kämpade.
Men man är två i ett förhållande.
Du.
Du fanns inte där.
Du kämpade inte.
Du försökte inte ens.
Jag orkar inte kämpa mer.
Som sagt.
Man i tbvå i ett förhållande.
Vi var en.
Jag vill ha någon som älskar mig lika mycket som jag älskar den.
Kämpar liksa mycket som jag gör.
Det är ett förhållande.
Jag orkar inte mer.
Inte kämpa för något som det bara är jag som kämpar för.
Jag vill ha någon annan.
En bättre.
Så snälla du.
Glömm mig.
Glömm våra tider.
Glömm bara hela mig.
Vi kan va vänner.
Men inte något mer.
Jag klarar det inte.
Speciellt som jag mår just nu.
Hela min värld går under.
Och du brydde dig inte ens.
När jag berättade sa du bara, "jag förstår inte."
Bra sagt.
Tack det hjälpte...
Men nu ger jag upp.
Inget mer slit.
För någon som inte sliter tillbaka.
Hejdå.
Nu är det slut.
Imellan oss iallafall.
Jag sa att jag skulle älska dig tills jag dog.
Se det som att jag dör.
Och att en annan Amanda växer upp.
En bättre.

Han är helt fucking cp..