Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma Månen vandra sin tysta ban Snön lyser vit på fur och gran Snön lyser vit på taken Endast tomten är vaken Står där så grå emot ladugårds dörr, grå emot den vita driva Tittar som många vintrar förr uppemot månens skiva Tittar mot skogen där gran och fur, drar kring gårdens dunkla mur Grubblar fast det ej lär båta. Över en underlig gåta För sin hand genom skägg och hår, skakar på huvud och hätta Nej den gåtan var allt för svår Nej jag gissar ej detta. Slår han som plägar inom kort Slika spörjande tankar bort Går att ordna och pyssla Går att sköta sin syssla Går till visthus och redskapsbod känner på alla låsen Korna drömma i månens ljus sommardrömmen vid båsen Glömsk av sele pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm krubban han lutar över, fylls av doftande klöver Går till stängsel för lamm och får ser hur de sova där inne Går till hönsen där tuppen står Stolt på sin högsta pinne Karo i hundbots halm mår gott vaknar och viftar svansen smått. Karo sin tomte känner, de äro goda vänner Tomten smyger sig till sist att se Husbondfolket det kära, länge och väl har han märkt att de hålla hans flit i ära Barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små ingen må det förtrycka det är hans största lycka Så har han sett dem far och son ren intill många leder slumra som barn, men varifrån komma de hit väl neder Släkte åldra släkte snart blomstrandes åldrades gick men vart Gåtan som icke låter gissa sig, kom så åter Tomten vandrar till ladans loft där har han bo och näste högt på skullen vid höets doft nära vid svalans näste Nu är väl svalans boning tom men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka följd av sin näpna maka Då har hon månget att kvittra om månget ett färde minne Likväl om gåtan som rör sig i tomtens sinne Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubben skägg Strimman på skägget blänker Tomten grubblar och tänker Tyst är skogen och nejden all livet där ute är fruset Långt från fjärran vid forsens fall hörs ett sakta bruset Tomten lyssnar och halvt i dröm tycker sig höra tidens ström undrar varthän den skall fara undrar vart källan må vara Midvinternattens köld är hård stjärnorna gnistra och glimma alla sova i enslig gård djupt intill morgontimma Månen sänker sin tysta ban snön lyser vit på fur och gran Snön lyser vit på taken Endast tomten är vaken

Annons

The photo has no tags

Anonymous Fri 4 Jan 2008 11:31

den finaste lucian, är du

1 comments on this photo

May 2009