January
Saturday 17 October 2009 photo 1/1
|
För att inte folk ska få för sig en massa saker, så upplyser jag om att detta är en totalt orelevant text. Bara för att jag är uttråkad, as usual ;)
Och den dagen, då du inte ser på mig. Då du inte ser på mig, sådär som du brukade göra. När du ser förbi mig, och inte på mig, mot mig, genom mig. Och den dagen, då jag inser att du inte längre tar mitt ansikte i dina händer och kysser mina läppar ömt, som om de vore det sköraste, då vill jag lämna dig. För det är när jag börjar sakna "saker", längta efter - "saker", som jag vet att vi inte längre är vi, utan du och jag, och han och hon och det som var. Och då vill jag lämna dig.
Jag vill lämna dig för att du numera knullar mig, vi älskar aldrig. Missförstå mig inte, inget fel med knull. Men någonstans, någon gång, så vill jag älska så att varje cell i kroppen är hög på endorfin, i ett rum där bara andetag och extas får plats. Det var länge sen som mina kyssar gjorde dig alldeles knäsvag, och jag har lagt märke till att du inte längre ryser utav min beröring. Det är när jag varje kväll kryper tätt intill - slingrar mina ben kring dig och tänker placera en kyss i din nacke; som du lägger av världens jävla äggmök som nästan smattrar mot mitt ben och jag bara dör där och då, och får ett plötsligt begär av att klappa till dig - som jag förstår att du inte bryr dig. Who gives a damn.
För någon vecka sen så konstaterade jag att dina känslor dem ligger nog i koma, för du verkar döv. Du är som bortdomnad i min närhet, och jag vill bara slå och skrika på dig för att du ska reagera, men så går det upp för mig att fan, fan det är mig som du är sluten för. Jag är som en våldtäkt som försöker forcera din ringmuskel, för dig. Så därför vill jag lämna dig. För, igår var den dagen, då jag inte såg på dig. Då jag inte såg på dig, så som jag brukade göra. Och jag klarar inte av att kyssa dig, något mer.
Jag vill lämna dig för att du numera knullar mig, vi älskar aldrig. Missförstå mig inte, inget fel med knull. Men någonstans, någon gång, så vill jag älska så att varje cell i kroppen är hög på endorfin, i ett rum där bara andetag och extas får plats. Det var länge sen som mina kyssar gjorde dig alldeles knäsvag, och jag har lagt märke till att du inte längre ryser utav min beröring. Det är när jag varje kväll kryper tätt intill - slingrar mina ben kring dig och tänker placera en kyss i din nacke; som du lägger av världens jävla äggmök som nästan smattrar mot mitt ben och jag bara dör där och då, och får ett plötsligt begär av att klappa till dig - som jag förstår att du inte bryr dig. Who gives a damn.
För någon vecka sen så konstaterade jag att dina känslor dem ligger nog i koma, för du verkar döv. Du är som bortdomnad i min närhet, och jag vill bara slå och skrika på dig för att du ska reagera, men så går det upp för mig att fan, fan det är mig som du är sluten för. Jag är som en våldtäkt som försöker forcera din ringmuskel, för dig. Så därför vill jag lämna dig. För, igår var den dagen, då jag inte såg på dig. Då jag inte såg på dig, så som jag brukade göra. Och jag klarar inte av att kyssa dig, något mer.
Visa toppen
Show footer