Ber dig varken att läsa eller ge medlidelse, jag kände bara att jag behövde få ur mig.

Är det rätt att den här tjejen ska behöva bli psykiskt misshandlad under ungefär 10 års tid ?
Det här är bara lite av allt jag fick stå ut med.
Det började när jag var 3 och slutade när jag var 13. Dock var det värst under åldern 6,7 till 10,11. Jag tvingades äta , mycket mer än jag klarade av , jag fick inte lägga på mat själv på tallriken utan hon(min låtsas mamma) gjorde det åt mig... Ändå var jag tvungen att äta upp.Värst var det på morgonen , då vi alltid åt gröt. Hon slevade på alldeles för mycket. Jag fick inte lämna bordet innan jag ätit upp. Dem andra å upp på 20 min ungefär. För mig tog det då en timme... Jag satt och grät , men tvingades ändå att äta upp.. Mådde alltid illa när jag satt och åt den där jävla gröten. Fick ofta upp spya i halsen , men vem brydde sig om det ? Jag fick också struma då jag var 5,6 , alltså underproduktion i sköldkötteln , och var tvungen att äta medicin. Såklart gick jag upp i vikt.. Vilket då faktiskt inte alls var mitt fel ? Hon och mina låtsas syskon började då ge massa pikar åt min vikt , tänker inte ta upp allt här.
Jag fick också höra av en av mina låtsassyskon , (vem det var är inte viktigt) att jag bodde inte där , och att det var dem som bestämde för att det var dem som bodde där. Men saken är den att min pappa och deras mamma köpte huset tillsammans efter att dem hade gift sig , så jag bodde ju där lika mycket som dem. Jag vågade knappt röra mig , för minsta lilla jag gjorde fel fick jag skäll för. Jag vågade knappt plocka undan efter frukosten , för om något stod fel fick jag skäll för det. Jag satt och grät varenda jävla kväll inne på mitt rum! Jag fick funderingar på att ta mitt eget liv! Istället skar jag mig , och har ärren kvar idag på mina armar. Pappa visste såklart ingenting , och jag vågade inte berätta. Han var inte hemma i Sala så ofta , ungefär 3,4 dagar i veckan , men då jobbade han i Sala och var ändå mest bara hemma på kvällar.
Jag bodde varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa , söndag till söndag, VARJE söndag som jag skulle till pappa , så satt jag hemma hos mamma och grät , sen när väl pappa kom torkade jag snabbt undan tårarna så att han inte skulle se , och la på ett fake leende.. Mamma gjorde allt vad hon kunde , men inget hjälpte. Hon mådde dåligt pga att hon visste hur jag mådde.
När jag var 13 och ett halvt så sa jag emot pappa för första gången att jag vägrar åka dit ! Då slet han omkring mig i mina armar , han slet ner mig på golvet och jag dunkade huvudet i sängen.. (allt hände hemma hos mamma) Mamma var inte hemma , men jag hade 3 vänner där , och dem ringde polisen som kom och hämtade pappa. Nästa gång jag sa emot så vart det lite värre då hade jag också kompisar hemma , en av dom frågade vad fan han höll på med , men han puttade bara undan henne.. Kanske ska ta och berätta att han är extremt stark också.Tillslut gick han. Och alla vänner vågade komma ut till mig på balkongen , jag kunde inte stå just då så jag skönk ihop i hörnet.

Detta var förra vintern , och jag har nu bott heltid hos mamma i ett år ungefär.
Men tack vare alla dessa jävla år så har jag blivit en så mycket starkare person.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Tue 10 Jan 2012 21:56

Michelle, du är min allra bästa vän, du är den jag litar på mest,

jag kommer ihåg när jag bodde hos dig ett tag, för jag hade jobbigt hemma, du fanns där och hjälpte, och tröstade mig. jag känner att du alltid finns där för mig, men nu när du bor i möklinta så träffas vi inte ofta alls, jag längtar hela tiden efter att få träffa dig.

jag står upp för dig vad som än händer, du är min bästastebästastebästa vän. jag älskar dig otroligt.

Och ni som inte tror jag står upp/finns för henne kan ju bara köra upp tummen i röven, för helt ärligt så är det en av alla vänner som jag tycker mest om.

hursomhelst. finns för dig dag som natt. du får ringa/smsa när du vill.
du får skrika på mig hur mycket du vill, du får vara hur arg som helst på mig för jag älskar dig lika jävla mycket ändå.

jag saknar dig michelle. puss på dig bäästa!

- Read more -

michelllesmith Sat 14 Jan 2012 02:11

Och du är min allra bästa vän Nicole.
Hatar att bo i möklinta ibland , då jag nästan aldrig träffar dig eller någon , du är alltid den första jag smsar när jag är i sala , men nu när skolan har börjat så kommer jag ju vara i stan mer , så då får vi träffas så mycket som möjligt , Och jag ställer ALLTID upp för dig så som du ställer upp för mig

Tack Nicole för att du är en så jävla bra vän!

Älskar dig och saknar dig också bästavän , Puss <3

- Read more -

Anonymous Sun 22 Jan 2012 22:03

ja, men vi får börja träffas oftare! puss bästa <3

- Read more -