November
Monday 4 June 2012 photo 1/1
|
Som mera lagomt less kanske.
(Läs inte om du inte känner för det, ingen tvingar dig)
-
Jag sitter tyst och ensam, lyssnar på tystnaden som talar till mig. Den talar till mig på ett konstigt och annorlunda sätt, eller det kanske bara är mina tankar. Blicken förs över rummet och en del gånger stirrar den ut genom fönstret, det stora fönstret som leder in dagsljus i rummet, direkt man drar upp rullgardin. Jag skulle vilja vara detdär ljuset, den lyckliga delen av det. Men precis som i höstmörkret, då den lilla springa ljus som vill ta sig fram men misslyckas, så misslyckas jag varje gång jag drömmer och kommer för långt bort, till det som faktiskt är bra.
Trots lugnet så känner jag hur adrealinet pumpar ut i blodet, kroppen vill röra på sig, springa flera kilometer, springa fort och slita ut sig själv. Jag vill inte, jag orkar inte trots att det kanske finns en liten lust i allt , men bara kanske. Jag vill inte fastställa någonting, inte än. Tystnaden fortsätter, eller egentligen är det ingen direkt tystnad, Kent flödar ut ur högtalarna och det låter bra, precis lika bra som det gör varje gång.
Livet är inte hela tiden lätt, aldrig för någon.
Och jag glömmer bort att andas, för ett litet tag.
(Läs inte om du inte känner för det, ingen tvingar dig)
-
Jag sitter tyst och ensam, lyssnar på tystnaden som talar till mig. Den talar till mig på ett konstigt och annorlunda sätt, eller det kanske bara är mina tankar. Blicken förs över rummet och en del gånger stirrar den ut genom fönstret, det stora fönstret som leder in dagsljus i rummet, direkt man drar upp rullgardin. Jag skulle vilja vara detdär ljuset, den lyckliga delen av det. Men precis som i höstmörkret, då den lilla springa ljus som vill ta sig fram men misslyckas, så misslyckas jag varje gång jag drömmer och kommer för långt bort, till det som faktiskt är bra.
Trots lugnet så känner jag hur adrealinet pumpar ut i blodet, kroppen vill röra på sig, springa flera kilometer, springa fort och slita ut sig själv. Jag vill inte, jag orkar inte trots att det kanske finns en liten lust i allt , men bara kanske. Jag vill inte fastställa någonting, inte än. Tystnaden fortsätter, eller egentligen är det ingen direkt tystnad, Kent flödar ut ur högtalarna och det låter bra, precis lika bra som det gör varje gång.
Livet är inte hela tiden lätt, aldrig för någon.
Och jag glömmer bort att andas, för ett litet tag.
Annons
Anonymous
Wed 17 Oct 2012 17:39
jävla du skriver bra!!
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mikaelaingman/506106423/
Visa toppen
Show footer