February
Tuesday 9 September 2008 photo 1/1
|
Alla borde vå veta hur det känns att kämpa, att få en utmaning här i livet och att känna lyckan när det går famåt..
Du va inte riktigt menad för mig.. Jag va där för att kolla på 2 andra tävlings halblod, 2 fina hästar - hoppade allt och ja, dom va maskiner och sa mig ingenting. Så jag gick in i stallet och skulle bara gå en runda för att kolla in dom andra hästarna. Så kom jag in i nedersta gången och gissa vem som stod där? Jo du, längst inne i en söndersparkad box - helt mörkt. Där va du! Mager som fan och med travar-man :) men du hade "det" du va redan då "min", det kändes.. Så ja, jag fick provrida - det gick skit :P du va knappt riden och brallade bara, varken du eller jag hade balans.. Jag klarade nog inte riktigt av dig heller.. Du drog gärnet och galopperade iväg.. Fick fan inte stopp förens efter 5 varv eller ngt, men smart som man va så låtsades man som om det ingick i planen ;) Du hoppade inte, du plöjde - flackt och fort som fan.
Jag åkte hem, provred hästar.. Men ingen va riktigt som du. Så efter ca 2 månader tvingade jag mamma att ringa.. Du fanns kvar.. Vi åkte dit och där stod du, inne i din box - där du spenderade hela dina dagar :( ingen hage här inte!
En vecka senare va du min, BARA MIN. Du kom hem, du kom ut i hage, du kom inte in :P fan va du älskade ditt nya liv!
Såsmåningom la du på dig och jag fick börja träna.. Lita på mig, det gick SKIT! Åkte av sådär 10 ggr/pass, flög som fan! Grät förtvivlat efter varje ridpass (dels av smärta :P) När du inte slängde av mig mellan hinder så slängde du av mig när jag fattade galopp, när jag satt upp.. Ja säg ngt tillfälle du inte kickade eller bockade? Hade jag berättat det för mamma hade du inte varit min idag :P Du va oförsämd och hade noll hoppteknink. När du inte rusade över så gick du inte ens nära bommarna på marken.. Det tog iaf ett år innan vi kom ngn vart :) men du va MIN, det ändrade allt. Att ge upp fanns inte ens i tankarna! Vi nollade första tävlingen. Du har verkligen lärt mig allt och ändå har vi så mycket kvar att lära :) det är svårt att förklara för dom som inte har en häst - hur det känns att äntligen ha den dära hästen, som betyder så mycket! Att du under dessa år gått från att inte röra en bom till att älska det och hoppa allt med glädje :) att gå från att bara sparka mot min skänkel till att vara en dröm i dressyren. Det är inte bara prestationer som gäller, det är antalet gånger jag gråtit i din man och känt mig helt förtvivlad, antingen för egna problem eller för att det kändes hopplöst. Även om du inget förstår så har du alltid fått mig på fötter :) En bättre häst får man leta länge efter, we were made for each other <3
Du va inte riktigt menad för mig.. Jag va där för att kolla på 2 andra tävlings halblod, 2 fina hästar - hoppade allt och ja, dom va maskiner och sa mig ingenting. Så jag gick in i stallet och skulle bara gå en runda för att kolla in dom andra hästarna. Så kom jag in i nedersta gången och gissa vem som stod där? Jo du, längst inne i en söndersparkad box - helt mörkt. Där va du! Mager som fan och med travar-man :) men du hade "det" du va redan då "min", det kändes.. Så ja, jag fick provrida - det gick skit :P du va knappt riden och brallade bara, varken du eller jag hade balans.. Jag klarade nog inte riktigt av dig heller.. Du drog gärnet och galopperade iväg.. Fick fan inte stopp förens efter 5 varv eller ngt, men smart som man va så låtsades man som om det ingick i planen ;) Du hoppade inte, du plöjde - flackt och fort som fan.
Jag åkte hem, provred hästar.. Men ingen va riktigt som du. Så efter ca 2 månader tvingade jag mamma att ringa.. Du fanns kvar.. Vi åkte dit och där stod du, inne i din box - där du spenderade hela dina dagar :( ingen hage här inte!
En vecka senare va du min, BARA MIN. Du kom hem, du kom ut i hage, du kom inte in :P fan va du älskade ditt nya liv!
Såsmåningom la du på dig och jag fick börja träna.. Lita på mig, det gick SKIT! Åkte av sådär 10 ggr/pass, flög som fan! Grät förtvivlat efter varje ridpass (dels av smärta :P) När du inte slängde av mig mellan hinder så slängde du av mig när jag fattade galopp, när jag satt upp.. Ja säg ngt tillfälle du inte kickade eller bockade? Hade jag berättat det för mamma hade du inte varit min idag :P Du va oförsämd och hade noll hoppteknink. När du inte rusade över så gick du inte ens nära bommarna på marken.. Det tog iaf ett år innan vi kom ngn vart :) men du va MIN, det ändrade allt. Att ge upp fanns inte ens i tankarna! Vi nollade första tävlingen. Du har verkligen lärt mig allt och ändå har vi så mycket kvar att lära :) det är svårt att förklara för dom som inte har en häst - hur det känns att äntligen ha den dära hästen, som betyder så mycket! Att du under dessa år gått från att inte röra en bom till att älska det och hoppa allt med glädje :) att gå från att bara sparka mot min skänkel till att vara en dröm i dressyren. Det är inte bara prestationer som gäller, det är antalet gånger jag gråtit i din man och känt mig helt förtvivlad, antingen för egna problem eller för att det kändes hopplöst. Även om du inget förstår så har du alltid fått mig på fötter :) En bättre häst får man leta länge efter, we were made for each other <3
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missingesson/263383100/
Visa toppen
Show footer