Sunday 9 January 2011 photo 8/10
|
Efter oändligt många tårar, blåmärken, en hel den blodstänk o som tur var bara ett brutet ben hade jag slutat vara så värdelös o ramla av hela tiden o började så smått att försöka “utbilda" Uno. Utbilda är verkligen att ta i, men jag red ju på ridskola, var i den åldern då jag tyckte att jag var bäst i världen o var helt övertygad om att jag var tillräckligt duktig för att lära honom allt han behövde kunna.
Stackars häst, han fick stå ut med mkt. Jag kan verkligen tänka mej hur mkt han måste ha hatat mina eviga volter. Vi red volter, o volter o några volter till.
O jag minns så väl första gången jag lyckades få honom att kröka nacken, det var såklart även det efter ett mkt grundligt voltarbete o vi var båda 2 sjöblöta i svett. Helt plötsligt stånkar han till lite extra (han lät som att han höll på dö när man red honom o stånkade o stönade hela tiden) o slänger bara ner huvudet o går i stort sätt klockrent från ingenstans. Mamma hade lyckats få honom att göra samma sak en gång tidigare för många många år sedan så det kom verkligen från ingenstans.
Jag sitter där helt lyrisk rider hem fort som fan till mamma o säger “Titta, titta!!!!!!" o då säger hon bara “Grattis." jag som hade väntat mej applåder o typ att någon skulle ringa tidningen ungefär xD!
Efter det fortsatte allt att rulla på rätt bra för oss, vi tjollrade på o tillslut hade vi lärt oss en hel del faktist. Han kunde tom gå galoppskänkelvikning min lilla stjärna!
Stackars häst, han fick stå ut med mkt. Jag kan verkligen tänka mej hur mkt han måste ha hatat mina eviga volter. Vi red volter, o volter o några volter till.
O jag minns så väl första gången jag lyckades få honom att kröka nacken, det var såklart även det efter ett mkt grundligt voltarbete o vi var båda 2 sjöblöta i svett. Helt plötsligt stånkar han till lite extra (han lät som att han höll på dö när man red honom o stånkade o stönade hela tiden) o slänger bara ner huvudet o går i stort sätt klockrent från ingenstans. Mamma hade lyckats få honom att göra samma sak en gång tidigare för många många år sedan så det kom verkligen från ingenstans.
Jag sitter där helt lyrisk rider hem fort som fan till mamma o säger “Titta, titta!!!!!!" o då säger hon bara “Grattis." jag som hade väntat mej applåder o typ att någon skulle ringa tidningen ungefär xD!
Efter det fortsatte allt att rulla på rätt bra för oss, vi tjollrade på o tillslut hade vi lärt oss en hel del faktist. Han kunde tom gå galoppskänkelvikning min lilla stjärna!